Hushållssoda med aluminiumfolie duger lika bra som en tio gånger så dyr metallplatta, köpt på postorder. Det finns också medel som repar, visar vårt test.

Det finns en rad olika medel som du kan göra rent dina silverföremål med. Vanlig hushållssoda är ett exempel. Lägg föremålen i en plasthink med hett vatten och en bit aluminiumfolie i botten, strö i lite soda, vänta någon minut – och vips så blir ytan skinande ren.
—Det såg nästan ut som ett mirakel!

Fördelen med hushållssoda är att du kan rengöra stora mängder samtidigt. Och det kostar inte mer än några tior i närmaste järn- eller livsmedelsaffär.

Nackdelen är att metoden endast passar föremål som har jämnt oxiderade ytor. Har föremålet svårare fläckar i profileringarna – som ingrodda smutsrester och gammalt putsmedel – fungerar metoden inte bra. Silverstar har en likvärdig effekt och fungerar i stort sett som sodabadet. Den enda egentliga skillnaden är att sodan och foliet ersatts av salt och en metallplatta samt att föremålen får ligga max 30 sekunder i badet.

Silver Clean är bekväm att använda. Men den medföljande korgen, i vilken du lägger silvret, är endast fem centimeter i diameter och passar därför bara små och avlånga föremål.

Ovanstående dipmetoder passar bra till föremål som inte är så hårt missfärgade. De ska dock inte användas till nysilver där undermetallen syns. Föremålen kan då bli förstörda. Matknivar i silver eller nysilver har därtill ofta blad av annat material, som också kan förstöras.

Baden är heller inte bra till föremål som är avsiktligt oxiderade för att ge mörk dekor, eftersom oxidationen kan försvinna. Med denna metod behåller silvret dessutom inte sin blanka yta lika länge som med putsmedel.

Den flytande krämen Häxan är lättast och mest effektiv att putsa med. Mr Muscle är också effektiv. Men den är mer komplicerad och tidskrävande att använda. Medlet måste först torka innan du kan putsa. Och om fläckarna inte går bort måste proceduren upprepas. Det intorkade medlet kan då vara svårt att få bort från utsmyckningar och profileringar.

MP 52 kräver extra gnidning om du vill erhålla samma resultat som med de två föregående medlen. Ytan blir dessutom mattslipad, ibland repad, varför medlet får underkänt.

Pastorna från Bistro och Hallbergs är båda lätta att arbeta med. Du kommer lätt åt bland alla ”krusiduller”, även mellan gaffelklorna. Hallbergs pasta är något bättre, eftersom den har ett mer lätthanterligt skum och inte torkar i burken lika lätt som Bistro. Vid svårare fläckar är ingen av dem lika effektiv som krämerna.

Putsvadden från Silvo Duraglit är lika effektiv som krämerna. Den är också enkel att putsa med. Dessvärre har vadden ibland visat sig ge mattslipad yta, vilket silverputsmedel inte bör göra.

Test av Silverputsmedel

Fakta/Så utfördes testet

• Åtta olika sorters silverputsmedel i varierande prisklasser inköptes från lika många inköpsställen.

• Medlen delades in i tre grupper beroende på funktion: kräm, flytande och pasta + vadd.

• Bestick och brickor av nysilver samt pokaler, prydnadsföremål, fat och skålar av silver rengjordes med samtliga medel, med undantag för Silver Clean som endast användes till bestick.

• Rengöringen utfördes enligt förpackningarnas anvisningar.

• Resultaten jämfördes sedan med varandra samt med användning av vanlig hushållssoda.

Det finns tre olika varianter på golvmoppar, dels torrmopparna som helt utan vatten suger åt sig damm och smuts, tack vare sina statiska dammdukar för engångsbruk. Dels våt/torrmoppar som även kallas mikrofibermoppar, de kan användas såväl våta som torra. Till sist finns våtmopparna, som är gjorda av garn eller viskos och som enbart används blöta, så kallade svabbar.

Vi lät en grupp testa tio varianter som delades in och bedömdes utifrån sina speciella funktioner. För att kunna jämföra mopparna sinsemellan måste man först tänka på vad man vill uppnå: torrmoppning som motsvarar dammsugning, eller våtmoppning som löser och tar bort fläckar.
För torrmoppning jämförs alla torrmoppar och mikrofibermopparna med varandra. För våtmoppning jämförs samma mikrofibermoppar med svabbarna.

Golvstädning innebär ofta att först få bort damm och lösa partiklar och därefter att få bort fläckar. Därför är mikrofibermopparna extra behändiga. I en mikrofibermopp finns allt-i-ett eftersom den kan användas både våt och torr. Maria Micro allmopp fick bäst resultat. Den är dock dyrast i sin klass, 197 kronor.
Bland svabbarna finns det ingen som räcker hela vägen när det gäller hanterbarhet och förmåga att göra rent. Svabbar är egentligen inte de bästa städverktygen men är bra om man fått mycket vatten på golvet som ska sugas upp. Uppsugningsförmågan anges i tabellen men betygsätts inte.
Bland svabbarna fanns ett riktigt bottennapp vad gäller funktionen. Smart products Smartmopp har ett inbyggt, ”smart” urvridningssystem som är väl komplicerat.
Torrmopparna är då betydligt lättare att arbeta med. Från hantering till rengöringsförmåga är de enkla och bra. Tyvärr fungerar de endast med statiska engångsdukar som tillbehör och det blir dyrt i längden. Moppen Vileda Attractive är dock den billigaste varianten och har bäst hanterbarhet bland torrmopparna.

Städmyt
Många tror att det bästa sättet att hålla hemmet damm- och fläckfritt är att först dammsuga och därefter svabba med mycket vatten och en rejäl dos med starka rengöringsmedel. Det är dags att slå hål på den myten!
När man dammsuger blåses en stor del av dammet ut i rummet igen, framför allt om dammsugaren är gammal och saknar dammfilter samt om det var länge sedan påsen byttes. Att därefter blaska på med vatten och rengöringsmedel med mycket parfym i gör nästan mer skada än nytta. Smutsen löses upp men vispas bara omkring och lägger sig som en dammsamlande hinna att torka tillsammans med vattnet på golvytan.
Det bästa är att torrmoppa upp damm och småpartiklar först och därefter våtmoppa med en lätt fuktad mikrofibertrasa. Använd en duschsprayflaska med vanligt vatten och eventuellt lite rengöringsmedel om det är nödvändigt för hårt sittande fläckar.
Vilket rengöringsmedel man använder har stor vikt beroende på vilket slags golv som tvättas. Har du ett golv av linoleum måste du vara extra noga med att hitta ett medel som är så pH-neutralt som möjligt, till exempel vanligt diskmedel med pH-värde 6-8. Ha inte heller för hett vatten eller andra starka rengöringsmedel, det kan skada golvet och lämna fula fläckar efter sig.
Samma behandling passar för övriga golv av plast, trä eller laminat.

Så utfördes testet
Samtliga moppar testades på golv, torrmopparna drogs även över väggar och tak. Skaftlängd och mopphuvudets beskaffenhet iakttogs. Vissa skaft är gjorda som teleskop, det vill säga kan förlängas och förkortas. Detta underlättar moppning av väggar och tak.
Följande iakttogs under den praktiska provningen:

• Montering av mopp och skaft samt fastsättning av eventuella dukar.
• Rengöringsförmåga. Inget rengöringsmedel användes.
• Uppsugningsförmågan över en våt golvyta. Enbart våtmopparna användes till detta prov.
•Hanterbarhet, exempelvis hur lätt moppen är att arbeta med, hur skaft och huvud var utformade.
• Våtmopparna behöver extra tillbehör som hink och urvridare. Dessas funktion bedömdes också.

Varje del betygsattes enligt en femgradig skala där siffran 5 är högst betyg och 1 lägst. I tabellen har sedan en slutsumma räknats fram. Detta gör det förhoppningsvis lättare för dig som läsare att själv kunna bedöma slutresultatet för varje testad produkt. Notera dock att mopparna ska jämföras sinsemellan utifrån den funktion som är önskvärd, dammupptagning eller fläckborttagning.
Maximal poäng i denna månads test är 15.

Märke: Johnson Pledge
Köpt hos: Konsum
Pris: 179 kronor
Ingår: 10 engångsdukar
Övrigt: Refillduk, 20-pack för 43 kr = 2,15/st
Användning: Dammning av golv, tak, väggar mm.
Skaftlängd: 110 cm, 4-delat
Moppdel: Plastplatta, rörligt fäste och fästen för engångsduk.
Montering: Mycket lätt fästa skaft och duk på plattan (5)
Rengöring: Mycket bra (5)
Uppsugning: –
Hantering: Mycket lättarbetad. Något kort skaft. Kräver 3,5 cm i fri höjd. (4)
Poäng: 14

Märke: Proctor&Gamble Swiffer
Köpt hos: Konsum
Pris: 185 kronor
Ingår: 8 engångsdukar
Övrigt: Refillduk, 32-pack för 84,90 kr = 2,65/st
Användning: Dammning av golv, tak, väggar mm.
Skaftlängd: 115 cm, 4-delat
Moppdel: Plastplatta, rörligt fäste i 360°. Fästen för engångsduk.
Montering: Mycket lätt fästa skaft och duk på plattan (5)
Rengöring: Mycket bra (5)
Uppsugning: –
Hantering: Mycket lättarbeta. Något kort skaft. Kräver 3,5 cm i fri höjd. (4)
Poäng: 14

Märke: Maria Micro allmopp
Köpt hos: B&W
Pris: 197 kronor
Ingår: –
Övrigt: Måste kompl. med engångsdammdukar
Användning: Våt- och torrstädning av golv, tak, väggar
Skaftlängd: 90-156 cm teleskop
Moppdel: Plastplatta, rörligt fäste och fästen för engångsduk.
Montering: Mycket lätt fästa skaft och duk på plattan (5)
Rengöring: Mycket bra (5)
Uppsugning: –
Hantering: Lättarbetad på golv. Reglerbart skaft. Kräver 4 cm i fri höjd. (5)
Poäng: 15

Märke: Kronborsten fuktmopp
Köpt hos: B&W
Pris: 149 kronor
Ingår: –
Övrigt: Måste kompl. med torrmopp
Användning: Våt- och torrstädning av golv, tak, väggar
Skaftlängd: 90-158 cm teleskop
Moppdel: Plastplatta, rörligt fäste och fästen för engångsduk.
Montering: Mycket lätt fästa skaft och duk på plattan (5)
Rengöring: Mycket bra (5)
Uppsugning: –
Hantering: Lättarbetad på golv. Reglerbart skaft. Kräver 5 cm i fri höjd. (4)
Poäng: 14

Märke: Stiwex-mopp
Köpt hos: Närlivs
Pris: 89,60 kronor
Ingår: Med skaft, hink, urvridare
Övrigt: –
Användning: Golv
Skaftlängd: 135 cm
Moppdel: Garn av bomull/syntet
Montering: Lätt sätta på och ta av moppdelen fr. skaftet (4)
Rengöring: Bra (4)
Uppsugning: Bra
Hantering: Mycket bra hink och urvridare. Lång torktid på moppen. Bra skaft. Kräver 8 cm i fri höjd. (3)
Poäng: 11

Märke: Kronborsten Fibre mopp
Köpt hos: B&W
Pris: 105,50 kronor
Ingår: Med skaft och urvridare
Övrigt: Urvridaren passar de flesta runda hinkar
Användning: Golv
Skaftlängd: 89-154 cm teleskop
Moppdel: Viskos
Montering: Lätt sätta på och ta av moppdel från skaft (4)
Rengöring: Ganska bra (3)
Uppsugning: Ganska bra
Hantering: Bra urvridare. Moppen torkar ganska fort. Reglerbart skaft. Kräver 8 cm i fri höjd. (4)
Poäng: 11

Märke: Maria viskosmopp
Köpt hos: Maxi Ica
Pris: 179,90 kronor
Ingår: Med skaft, hink, urvridare
Övrigt: –
Användning: Golv
Skaftlängd: 148 cm, 2-delat
Moppdel: Viskos
Montering: Lätt sätta på och ta av moppdel från skaft (4)
Rengöring: Ganska bra (3)
Uppsugning: Bra
Hantering: Svårt vrida ur mopp, ganska lång torktid. Bra skaft. Kräver 8 cm i fri höjd. (3)
Poäng: 10

Märke: Smartmopp
Köpt hos: Claes Ohlson
Pris: 109 kronor (maj-2000)
Ingår: –
Övrigt: Inbyggd urvridare
Användning: Golv
Skaftlängd: 139 cm, 2-delat
Moppdel: Viskos
Montering: Komplicerat fästa och ta av moppdel fr. skaft (1)
Rengöring: Ganska bra (3)
Uppsugning: Bra
Hantering: Svårt vrida ur mopp, lång torktid. Mindre bra skaft, Kräver 9 cm i fri höjd. (2)
Poäng: 6

Märke: Vileda Quick mop micro
Köpt hos: Konsum
Pris: 218 kronor (maj-2000)
Ingår: –
Övrigt: Med skaft, hink och urvridare
Användning: Golv
Skaftlängd: 140 cm
Moppdel: Viskos
Montering: Lätt sätta på och ta av mopp från skaft (4)
Rengöring: Ganska bra (3)
Uppsugning: Ganska bra
Hantering: Mycket bra hink och urvridare. Moppen torkar fort. Bra skaft. Kräver 6,5 cm i fri höjd. (5)
Poäng: 12

Lita inte blint på butikerna. Det kan bli en dyr och ångerfull affär. Hälften av de skåp för säker förvaring som vi lät testa håller inte vad som utlovas.

Under första halvåret i år anmäldes 7 669 bostadsinbrott i Sverige. Det är en ökning med 20 procent jämfört med samma period i fjol. Samtidigt anmäls omkring 35 000 brandskador varje år.

Med ett förvaringsskåp, fastmonterat i någon vägg därhemma, kan du skydda dina värdepapper, fotografier och smycken från sådant obehag.

Men bestäm dig först för vilken typ av skydd du behöver. Det finns nämligen en rad olika skåptyper ute på marknaden, i varierande prisklass och som benämns olika beroende på vilken skyddsnivå skåpen är behäftade med.

Vi köpte sex slumpmässigt utvalda skåp på lika många inköpsställen i Stockholm. Vi utgav oss för att vara vanliga konsumenter, på jakt efter ett vad vi till vardags kallar ”kassaskåp”, och frågade personalen om de skåp vi skulle köpa var ”brand- och stöldskyddssäkra”.

I hälften av affärerna fick vi bristande eller direkt felaktig information, vilket också diskvalificerar dem från att något av deras skåp ska kunna tillskrivas ”bäst i test”.
—Biltema uppgav på både prisskylt och kvitto att deras skåp var ett säkerhetsskåp, vilket är fel. Först på frågan om det verkligen var brand- och stöldskyddssäkert svarade en säljare att det endast var brandsäkert.
—Bauhaus uppgav felaktigt att deras skåp, Burgwächter Cityline, skulle vara ett värdeskåp och svarade att det skulle vara både brand- och stöldskyddssäkert.
—Grönmarks 5 545 kronor dyra skåp, Hadak Citizen 400, var förvisso störst, tyngst och svårast att bryta upp. Men där uppgav man att skåpet skulle vara såväl brand- som stöldskyddssäkert, trots att det inte fanns något informationmärke om det på insidan av skåpsdörren. Det ska det göra. Som säljargument sa en säljare dessutom att Svenska stöldskyddsföreningen, SSF, skulle ha certifierat skåpet, vilket de inte har.

Det framtida innehållet i några av dessa skåp skulle kanske klara sig från brand i upp till en timme eller mer. Det testade vi inte. Däremot lät vi SFF testa om de var inbrottssäkra, det vill säga om de kunde stå emot fysiskt angrepp i mer än fem minuter, oavsett om återförsäljarna hade uppgivit att de var det eller inte.

Endast Hadak Citizen 400 klarade provet. Resterande skåp bröts upp på mellan ungefär en halv till två och en halv minuter.

SFF är inte imponerad.
—Som barskåp duger de alldeles utmärkt. Men pengar och andra värdesaker skulle jag aldrig lägga i de här skåpen. Då skulle jag rekommendera att man satsar på ett bankfack istället.

Den årliga kostnaden för ett bankfack är alltifrån cirka 300 kronor och uppåt, enligt Konsumenternas bankbyrå.
Bäst i test? Dokumentskåpet Hadak 790, fast med stor tvekan. Det bröts å ena sidan upp på kortast tid, 45 respektive 62 sekunder snabbare än sina två kvarstående konkurrenter. Å andra sidan är det 1 027 respektive 1 927 kronor billigare än de båda, och därtill har ingen påstått att detta skulle röra sig om ett stöldskyddssäkert skåp.

Test av Förvaringsskåp

FAKTA / så utfördes testet

• Sex olika skåp inköptes från lika många inköpsställen. På varje affär frågade vi säljaren om det aktuella skåpet var brand- och stöldskyddssäkert. Svaren vi fick varierade. Hälften av svaren stämde inte överens med verkligheten.

• Därefter provades samtliga skåp, oavsett typ, som om de vore ”stöldskyddsskåp 2” (SS 3492). Ett sådant skåp ska bl a motstå dyrkning och manipulationsförsök av en erfaren låstekniker i minst 5 minuter.

• En låsexpert bröt upp skåpen på tid. Som enda verktyg användes borrmaskin (500 watt), några dorn samt en hammare.

Liten skåpguide

Värdeskåp: Finns i olika skyddsnivåer, för förvaring av pengar, värdepapper och andra värdehandlingar.

Säkerhetsskåp: Ska motstå angrepp av två personer med tyngre handverktyg i minst 10 minuter.

Vapenskåp: Ett säkerhetsskåp som används för vapenförvaring.

Kassaskåp: Samma angreppsskydd som säkerhetsskåp och minst 60 minuters brandskydd för papper.

Stöldskyddsskåp 2: Ska motstå angrepp av en person med lättare handverktyg i minst 5 minuter.

Stöldskyddsskåp 1: Ska motstå angrepp av en person med ännu lättare handverktyg i minst 5 minuter. Ej borrmaskin.

Dokumentskåp: Behöver ej vara inbrottskyddade, men som vid brand skyddar papper i 60, 90 eller 120 minuter.

Dataskåp: Behöver ej vara inbrottskyddade, men som vid brand skyddar papper i 60, 90 eller 120 minuter.

Dyra gummistövlar är bättre än billiga. Det kan vi konstatera efter att ha testat och jämfört åtta olika modeller.

Vi är redan i augusti. Men deppa inte, sommaren är långtifrån över och så länge det är barmarkstider så kan det ju alltid vara lämpligt med ett par nya gummistövlar.

Men vad ska du välja? Billiga eller dyra?
Det beror naturligtvis på ändamålet, hur ofta du ska använda dem och vad du har råd med.

Hade du bara tänkt använda dem när du tvättar bilen, ror ekan eller klipper gräsmattan ute på landet, så duger det utmärkt med ett par stövlar för en hundralapp eller två.

Som till exempel Julas namnlösa gummistövlar. De är inte direkt kraftiga och stabila, men de kostade endast 99 kronor och klarade Textil & Läderlaboratoriets provningar mycket bra.

Även Panther (149 kr) och Lejon (179 kr) klarade sig hyfsat och med godkända resultat.

Likaså Sulman (339 kr), med reservation för att de ansågs för dyra i jämförelse med de förra. Att det medföljer ett par lösa innersulor motiverar inte den stora prisskillnaden, även om innersulor kan upplevas som en fördubblad komfort.

Gepard (199 kr) får dock underkänt, åtminstone på en punkt. Under flexprovet uppstod alltför många sprickor i gummiskiktet.
—Vissa sprickor går dessutom nästan igenom gummit. Om man använder de här stövlarna ofta så ser de förmodligen tråkiga ut eller börjar läcka redan efter ett eller ett par år.

Stövlarna från Clas Ohlson är inga egentliga gummistövlar, utan skyddsstövlar.
—Dem kan man kanske rekommendera till någon som ska bygga hus eller röja i skogen. De är tunga och kanske lite obekväma, men samtidigt är de väldigt billiga och duger nog även bra att klippa gräs med.

Ingen av ovan nämnda stövlar är emellertid något särskilt bra val för dig som kräver bästa kvalitet eller åker ut till lingonriset så fort du får några timmar över.

Då passar Viking eller Tretorn Sarek Touring bättre. Bägge är stabila, slitstarka och kostade exakt lika mycket (600 kr).
—De skiljer ut sig från de övriga sex exemplaren. Man får mer för pengarna. Men som vanligt får man betala rätt så mycket mer för det lilla extra. Å andra sidan kanske de håller i tio år eller mer.

Viking är den enda modellen som är utrustad med gelänk. Det är en cirka tio centimeter lång stålskena, placerad mellan bindsula och yttersula, som förstärker stövelns hålfotsparti.
—En ordentligt uppbyggd stövel ska ha gelänk, det ger den bättre stadga. Men tyvärr är det en typisk sådan där liten detalj som tillverkarna sparar in på nuförtiden. Och det gäller även för övriga skor.

Tretorn-stöveln saknar traditionell gelänk. Den har i stället en bindsula med bikakestruktur som fyller samma funktion.

Bäst i test, då? Viking, om den hade klarat genomslagsprovets maximala styrka. Nu blev det Tretorn, men det var på mållinjen.

Obs! Gummi åldras med tiden. Förvara därför helst stövlarna i ett utrymme som är mörkt och svalt när du inte använder dem

Test av Gummistövlar

FAKTA / så utfördes testet

Åtta olika modeller gummistövlar inhandlades från lika många återförsäljare. För att kunna göra ett fullgott test och undvika eventuella ”måndagsexemplar”, inköptes tre par av varje modell. Därefter utsattes stövlarna för följande prov:

• Vattentäthet. Stövlarnas förmåga att hålla tätt. Detta klarade samtliga stövlar.

• Fodrets slitstyrka. För att kunna bedöma slitstyrka nöttes dess fodertyg med en s k en nötningshärdningsprovare (Vibo).

• Genomslag på skaftet. Med en s k genomslagsprovare kan man se om stövlarna tål kraftigare slag mot grenar, stenar och dylikt. Maxkraften var 40 joule (J).

• Flexprovning. Motsvarar de gångveck som uppstår när man går. 100 000 flexningar genomfördes.

• Dessutom granskades stövlarnas material och konstruktion.

Så här runt jul följer flera mathögtider efter varandra. Mycken tid spenderas i köket med att hacka och skära skinka, korv, potatis och mandel. Många är ingredienserna till helgernas goda mat.

I och med alla matprogram på tv har de så kallade kockknivarna blivit uppmärksammade. Matkreatörerna i rutan hackar grönsakerna i ett huj och de skarpa eggarna blänker i strålkastarljuset. Det ser ju så enkelt ut . . . bara man hade den där rätta kniven!

Vi har låtit KF Provkök testa tio kockknivar. Priserna varierar från 359 kronor upp till dryga tusenlappen. Glädjande nog visar testresultaten att den näst billigaste kniven får bästa betyget ”Mycket bra!” Två andra knivar får betyget ”Bra!” De är dock de två dyraste av alla testade knivar.

Krav på kockknivar

Kockknivar har i princip två utseenden. Antingen är de helt gjorda i metall, som till exempel Dukas Kobe-kniv, eller så är handgreppet fastsatt med nitar på knivbladets skaft, se till exempel Anders-Petters Bredåkra-kniv. Oavsett utförande bör skaftet vara av hållbart material, ha tät fastsättning på bladet och vara utformat så att det ger ett stadigt och bekvämt grepp.

Viktigt är också att skaftet är uppåtvinklat, i förhållande till bladet så att knogarna får plats mellan skaft och skärbräda. Då kan hackning av grönsaker göras på bästa, och det mest effektiva sättet.

Kockarna på tv utför sitt arbete både snabbt och effektivt. För en glad amatör går det kanske lite mer långsamt men det gör inte fingerskyddet desto mindre viktigt. Det hindrar handen från att glida in mot den skarpa eggen.
Bladlängden på kockkniven för hushållsbruk bör vara 20-24 cm lång. Det ger en tillräckligt lång yta för att man ska kunna skära igenom till exempel ett stycke kött.

Viktigt att tänka på när man använder en kockkniv är att även om eggen är riktigt vass så räcker det inte med att bara trycka ner bladet mot grönsaken eller köttet för att få det hackat eller skuret. Knivbladet ska även skära. Det måste uppstå en snittyta för att eggen ska vara så effektiv som möjligt. En tomat blir lätt tilltryckt om den inte ”öppnas” med ett snitt.

Knivskötsel

De testade kockknivarna är till övervägande del gjorda av molybden-vanadium stål. Det är en stållegering som gör att eggen blir extra vass när den slipas. En kockkniv bör dock skärpas mot ett skärpstål eller dras mot ett porslinsbryne cirka en gång i veckan för att behålla skärpan. Följ fabrikantens rekommendationer.

Om man diskar kniven för hand och förvarar den i ett ställ, på magnetlist eller i block håller dess vasshet bättre. Låt inte eggen ligga och skava mot andra knivar eller köksverktyg.

Test av Kockknivar

Så utfördes testet

Testet utfördes med utgångspunkt för användning i vanligt hushållskök och inte för hantering av professionella användare, såsom kockar eller styckare. KF Provkök lät knivarna skära, hacka, skiva och strimla en mängd olika matvaror. Förutom det faktiska resultatet av detta arbete bedömdes även hur knivarna var att hantera. Bland annat grepp, skäryta och fingerskydd. Varje del betygsattes enligt en femgradig skala där siffran 5 är högst betyg och 1 lägst.

I tabellen har sedan en slutsumma räknats fram. Detta gör det förhoppningsvis lättare för dig som läsare att själv kunna bedöma slutresultatet för varje testad produkt.

Numera tar allt fler med sig egen lunchmat till arbetet. Ofta läggs rester från gårdagens middag ner i boxen eller kanske en smörgås och sallad. Vi ger höstlunchlådan ett lyft.

Här hittar du recept på smakfulla rätter speciellt framtagna för matboxar. En matlåda är ofta inte någon större investering, i pengar räknat. Men det är inte desto mindre viktigt att boxen är funktionell och klarar den tuffa behandling som den utsätts för. Vi har låtit KF Provkök testa matlådor, där den billigaste kostar 14 kronor och den, i särklass, dyraste 279 kronor. Åtta, av de tio testade, är gjorda av värmetålig plast, där en högre temperatur än vad lådan klarar ofta anges på etiketten. I vissa fall blir plasten missfärgad eller till och med deformerad av den för höga värmen. Två av lådorna är mer udda. Metallådan från Åhléns är en klassiker, dock på väg att bortrationaliseras på grund mikrovågsugnens intåg. Den andre är även den en klassiker som ofta används till utflykter och förvaring, GB:s Bigpack glasslåda.

Stora påfrestningar

En bra matlåda ska klara av en hel del. Den ska helst kunna frysas, maten ska kunna värmas direkt i lådan och den ska gärna vara maskindiskbar. Viktigt är också att den inte läcker. I vårt test visar det sig att bara tre av lådorna är helt täta: Tupperware, Superseal och Curver. De två förstnämnda får genomgående bra resultat i testet medan Curvers låda kraftigt missfärgas av maten. Det påverkar slutbedömningen negativt. Läckagetestet utfördes med vatten. För den som inte äter soppa eller annan flytande mat finns ytterligare bra matboxar att välja på, till exempel Superseal Store’n serve. Den är delad i tre fack vilket ger en jämn uppvärmning av maten.

VÄRT ATT VETA

I tabellen hittar du information om allt som är bra att veta om du tänker köpa just den här sortens produkt. För att underlätta för dig som konsument delar vi upp bra och dåliga egenskaper under”plus” och ”minus”. På så sätt kan du snabbt och lätt jämföra de olika testade produkterna.

Omdömena motsvarar en värderingsskala som toppas av ”Mycket bra” och slutar med ”Dålig”. Ordet ”ganska” markerar en viss negativ slagsida men klarar sig ändå kvar på plussidan i tabellen. Den eller de produkter som utmärker sig alldeles extra i kvalitet och funktion i kombination med pris är märkta med t ex Bra eller Prisvärd.

Test av Matlådor

Så utfördes testet

Lådorna förvarades i både kyl och frys, fyllda med olika typer av mat. Bland annat värmdes köttfärssås med ris och grönsaker, som är en vanligt före- kommande lunchlåderätt. Köttfärssåsen innehåller fett och är tomatbaserad vilket är faktorer som enligt KF Provkök ofta påverkar plast vid uppvärmning. Mat direkt från frysen tinades och värmdes i mikrovågsugn. Metallådan värmdes i ugn medan GB:s Bigpack inte värmebehandlades alls. Stabiliteten av lådorna bedömdes när de var varma. Viss plast blir mjuk och det gör lådan ostadig.

Dessutom provåts ur boxarna, för att se hur de fungerade som mattallrik. Vissa har höga kanter och detta försvårar ätandet. Alla lådor, utom GB:s Bigpack diskades både för hand och i maskin i övre korgen. Samtliga klarade att maskindiskas, i både 55 grader och 65 grader.

Alla längtar vi väl till varma utflyktsdagar. Semester på landet, picknick i det gröna och lata dagar på stranden. Men är drickan ljummen och smöret bortsmält är nöjet inte riktigt detsamma.

Lagom till sommaren har vi därför låtit KF Provkök testa kylväskor. Det finns olika kategorier att välja på. Dels finns det lätta, mjuka och hopvik- bara väskor som passar på kortare utflykter eller till stranden. Dels finns hårdplastboxar som är lite tyngre och därför passar till t ex bilutflykter och transporter till stugan, då man inte lyfter och bär så mycket. Till sist finns elboxar som behöver tillgång till ström, antingen av bil- eller båtbatteri eller från vanligt eluttag. Då behövs dock en eltransformator som är ganska kostsam, dryga femhundra kronor. Dessa boxar är lämpliga för t ex camping, husvagn eller som extra kylskåp på landet.

Viktiga egenskaper

I testet blev slutsatsen att alla väskor och boxar håller kylan likvärdigt under kortare tids förvaring på fyra till åtta timmar. Det som mest avgör kylhållningen är däremot hur man packar. Varorna bör ligga tätt, med så lite luft som möjligt emellan. Känsliga varor, som t ex smör, bör ligga i mitten. En fördel är också om flaskor kan förvaras stående, man slipper då läckage. Packa väskan så full som möjligt. Fyll gärna ut tomrum med t ex tidningar. Annat som kan avgöra om väskan är bra är vissa detaljer. Gio’Style Trippy är t ex mycket svår att öppna och det behövs rejäl styrka för att få upp locket. Frigobox Funs lock stannar inte i uppfällt läge, sådant kan irritera när man ska packa i och ur. Vissa av boxarna är dessutom svåra att just packa i.

Stil Gardens hållare för kylklampen sitter i vägen och Freschbags kylelement sitter fritt inuti väskan och tar stor plats. Dessutom bildas frost på elementet. Tyvärr är packrymden redan liten i Freschbag. Angiven innervolym är 14 liter medan uppmätt är ca 11,5 liter. Detta gäller genomgående för alla väskor och boxar som anger volymen. Den verkliga är alltid mindre än den som står angiven. Utom för Hella Weekend där den mätta innervolymen faktiskt var något större. Utanpå är många av boxarna stora och klumpiga. Dessutom är de tunga i sig. När de sedan fylls, kan man behöva vara två för att lyfta och bära. En kyl- väska bör därför ha bekvämt handtag, så att man får ett stadigt grepp när den ska lyftas och bäras. Det kan vara en fördel om väskan kan bäras på axeln. Då kan händerna användas till annan packning.

Test av Kylväskor

Så utfördes testet

Ett flertal prover gjordes med olika typer av matvaror. I ett prov packades väskan med kylskåpskalla mjölkförpackningar, i nästa med 1/2-liters glasspaket och till slut med två stora läskflaskor, en bit falukorv, 1/2 kilo margarin samt en liter mjölk. Matvarornas temperatur mättes i samtliga fall efter fyra respektive åtta timmar. Boxarna med elelement mättes även efter 16 timma. I testet konstateras att alla väskor och boxar håller kylan bra vid kortare förvaring. Vid längre tid är de mjuka väskorna och de vanliga, hårda boxarna ganska likvärdiga med temperaturhöjning på matvarorna med 2-4 grader.

Låg varorna glest och med mer luft emellan var temperaturskillnaden större. De elektriska boxarna testades både med och utan elementet påslaget. Med kylelementet på stiger inte temperaturen nämnvärt, utan hålls jämn så länge boxen är ansluten. Om elementet inte är anslutet fyller dessa boxar samma funktion som de vanliga hårdplastboxarna.

Sammanfattningsvis kan sägas att val av kylväska kan bero på vilket ändamål väskan ska användas för, om den är bekväm att bära, lätthanterlig samt verkar vara av hållbar kvalitet. Detta är lika avgörande som att väskan har bra isoleringsförmåga.

En sommarsemester till fots eller på cykel innebär kanske matlagning i det fria. Efter dagens etapp slår man sig ner vid den väl utvalda rastplatsen, njuter av vyn och låter maten smaka.

Men för att värma maten måste stormköket först monteras, eventuellt förvärmas och därefter hållas fyr i. Ibland är detta krångligare än man tänkt sig. Vi har låtit Friluftsfrämjandet testa några av marknadens stormkök. En testare på Friluftsfrämjandet konstaterar att bruksanvisningarna för de flesta av köken är på engelska och att de innehåller många facktermer. Texterna kan vara svårfattliga för ovana läsare. Ofta kompletteras dock skriften med skisser som underlättar förståelsen. Ett tips är dock att ”träna” hemma. Lär dig hur köket ska monteras och sättas igång innan resan påbörjas. Han ger följande matnyttiga råd till den som ska köpa stormkök.

Vägledning bland bränslen

Det är mycket viktigt att hantera stormkökens bränslen med stor försiktighet. Följ därför anvisningarna om förvärmning och tändning noga.

Bensin. Det mest brandfarliga stormköksbränslet är bensin. Bilbensin, även den blyfria, är olämpligt till stormkök. På bensinstationer finns s k miljöbensin, avsedd för gräsklippare och annat. Den är okej, men allra bäst är ren bensin av heptantyp och specialbensin som Coleman fuel.

Fotogen. Till kök som går på bensin eller multibränsle fungerar även fotogen. Den har lite lägre effekt än bensin och luktar lite mer, men är en aning mindre brandfarligt.

T-sprit. Det klassiska stormköksbränslet i Sverige är T-sprit. Det är relativt billigt och lättanvänt. Några varningar bör dock utfärdas. Häll aldrig T-sprit i en het bränslebehållare! Explosionsrisken är stor. Tvätta av händerna innan du lagar mat. En droppe T-sprit förstör garanterat smaken på alla maträtter. Semestrar man utomlands kan T-sprit var svår att få tag på. En fördel med T-spritsbrännaren är att den är tyst. Är man ute efter naturens egen tystnad kan de andra brännarnas väsande ljud vara något störande.

Gasol. Det lättaste bränslet att använ da är gasol. Man slipper hantera vätskor som avger lukt och smak. Gasol är dock mycket temperaturkänsligt. Det kan ta upp till dubbla tiden att få vattnet kokande med gas från en kall tub, jämfört med från en varm.

Hantera stormköket rätt

Många brännare för flytande bränsle måste förvärmas innan matlagningen kan påbörjas. Detta kräver lite övning, men är lätt när man blir mer van. Tätningsringen i pumpen kan behöva service innan pumpen tas i bruk. Skruva isär och mjuka upp ringen, som ofta är av läder, med lite olja. Efter en tids användning täpps hålet för bränsletillförsel igen, framför allt om man använder fotogen. Alla kök från MSR har en bra konstruktion med lös nål i munstycket som automatiskt rensar när man skakar köket. Optimus Explorer har en känsligare konstruktion där den inbyggda rensnålen lättare bryts och bränner fast om man är oförsiktig.

Facktermer i tabellen

Luftspjäll. Metallbleck till Optimus stormkök. Gör förbränningen av vissa bränslen mer effektiv.

Multinyckel. Allt-i-ett-handtag till Optimuskök för reglering av låga och isärplockning av brännarens delar.

Reflektor. Skärm av reflekterande material som ökar brännarens effektivitet genom att rikta värmestrålningen åt ”rätt” håll.

O-ring. En tätningsring placerad i kökets skruvreglage. Är ringen av gummi slits den med tiden och måste bytas ut.

Test av Stormkök

OBS! Detta är ett gammalt test! Läs vårt nya istället: https://reportr.se/stormkok/

Så utfördes testet

Köken monterades och kopplades till sina brännare. Ett antal uppkokningstest av vatten utfördes på vardera kök. En genomsnittstid från flera testningar under liknande förhållande togs fram. Vi redovisar medelvärdet för det test som utfördes med 20-gradigt vatten i lufttemperatur på 4-8 plusgrader och utan vind. Vid uppkokstestningen har full effekt använts på respektive brännare. Värt att notera är att tiden till uppkok i flera fall ökade med lock på kastrullen. När vattnet väl kokat upp krävs dock som väntat mindre effekt att hålla det kokande med lock än utan. Köken är testade med de vindskydd, reflektorer och liknande som följer med respektive kök vid köpet. I viktangivelsen ingår kök och tillbehör. Till köken för flytande bränsle har bensin av heptantyp använts, till gasolköken Primus propan/butangas och till Trangiaköket outspädd T-sprit.

När kockar får välja sitt favoritredskap i köket väljer de flesta en riktigt bra, slipad kniv.

Detta borde inte bara gälla de professionella, en vass kniv underlättar den mesta matlagningen. Brödet trasas inte sönder, köttskivan får fin, slät yta och grönsakerna blir just så pinnsmala som på receptets bild.

Knivslipar är en billig investering. Från strax under hundralappen till knappt 300 kr kostar de flesta. Då kan man välja mellan handdragare, skärpstål och elektriska. Allt efter tycke och smak.

Vi har låtit testa sex olika knivslipar och kan konstatera att alla slipar gav bra resultat; knivarna blev vassa. Oavsett om handdragare, skärpstål eller elektrisk maskin användes.

Det som mest avgör valet av slip är eget tycke och vilken funktion som eftersöks. De handdragna är små, lätta och billiga. Hugins elektriska slip klarar av att slipa mejslar och stämjärn, förutom knivar och saxar. I gengäld är den något ostadig. Med ett skärpstål syns det på en gång hur mycket av eggen som slipas. Dessutom finns en upplevelseaspekt; det känns rätt proffsigt att slipa med skärpstål. För den som har handlaget vill säga. Viss teknik och vana fordras för att slipningen ska bli rätt. På bilderna här bredvid ser du hur man ska hantera skärpstålet.

VÄRT ATT VETA

I tabellen hittar du information om allt som är bra att veta om du tänker köpa en knivslip. För att underlätta för dig som konsument delar vi upp bra och dåliga egenskaper under ”plus” och ”minus”. På så sätt kan du snabbt och lätt jämföra de olika testade produkterna. Ordet ”ganska” markerar en viss negativ slagsida men klarar sig ändå kvar på plussidan i tabellen.

Den eller de produkter som utmärker sig i kvalitet och funktion i kombination med pris är märkta med t ex Prisvärd eller Mycket lättarbetad.

Test av Knivslipare

Så utfördes testet

KF Provkök fick i uppdrag att testa sex knivslipar. Då marknaden är rätt begränsad inom varje produktområde har två stycken av vardera handdragare och elektrisk testats. Bland skärpstålen finns fler att välja bland. Vi valde en billig och en lite dyrare.

Både släta och vågtandade knivar slipades. Vågtandade knivar är svårare att slipa än slätbladiga. Knivbladet är oliksidigt och måste hållas i rätt läge för att få rätt slipning. Så småningom slipas tänderna bort.

Om knivarna blev vassare bedömdes genom att skära i papper och morötter före och efter slipningen. Dessutom bedömdes hur sliparna var att hantera och att rengöra.

Så här i fastetider kanske en och annan känner för att börja fasta för egen del. Efter vinterns stugsittande och solfattiga tid kan en rensning av kroppen och en vitamininjektion kännas välbehövd.

Att köpa morotsjuice och fruktsafter kan dock bli kostsamt i längden. Då är råsaftcentrifugen en bra maskin som också kan användas till höstens äppelskörd.

Råsaftcentrifugerna delades in i tre klasser: små, mellanstora och stora maskiner. De förstnämnda är lämpliga om man snabbt vill ha en morgonjuice. Modellen bör då vara lätt att hantera och nätt i formatet för att kunna stå framme på diskbänken.

De mellanstora och stora maskinerna är mer lämpade för hushåll där man vill göra mycket juice och saft på en gång. Kanske ska en höstskörd av frukt eller bär tas om hand. Då behövs en apparat som är lätt att hantera och som enkelt kan rensas på restavfall under arbetets gång.

Maskinerna är utformade på lite olika sätt. Alla maskiner har matarrör som är smala för att vara barnsäkra. Detta gör att grönsakerna och frukten måste skäras i mindre och smala bitar för att kunna gå ner i röret. Rören är ofta utformade så att det gör matningen besvärlig. Vissa apparater har dock matarbord som underlättar påmatningen av råvaran.

De mellanstora och stora maskinerna kan bearbeta ett kilo frukt innan restavfallsbehållaren måste tömmas. Braun och Electrolux har maskiner som inte behöver tas isär för att tömmas. Övriga måste öppnas vid tömning och det kan vara besvärligt då vissa av dem är ganska svåra att ta isär.

När bär och mjuka frukter pressas korkas rivsilen lätt igen av restmassor. Måste maskinen då plockas isär och silen rensas under arbetets gång är det extra besvärligt om silen dessutom är svår att få loss. Så är det tyvärr i Severin ES 3554 och Ide Lines fall.

Vad Severins båda apparater däremot kan skryta med är att deras saftbehållare är mycket bra. Många av de andra maskinerna saknar behållare helt eller behöver byta ut den medföljande bägaren för att den inte rymmer den mängd saft som centrifugen har kapacitet till. Ett vanligt dricksglas är lämpligt för de små maskinerna medan Electrolux behöver en hög behållare.

Vissa frukter missfärgar centrifugernas plastdelar, detta gäller alla maskiner. Missfärgningen försvinner oftast efter ett par diskomgångar. De flesta apparater har skrymslen och skåror som försvårar rengöring. Skölj av direkt efter användning så går det lättare att få rent. De flesta fabrikanter rekommenderar inte maskindisk så handdisk är det som gäller för råsaftcentrifugerna.

Apparaterna är mer eller mindre lätthanterliga. Det mest avgörande, vid eventuellt köp, är hur effektivt maskinen kan förvandla råvarorna till saft. I tabellen här nedanför redovisas hur stor volym som utvinns av viss mängd råvara. Av ett kilo morötter får de flesta maskiner ut ca 1/2 liter vätska. Gäller det äpplen kan saftmängden variera från 1,6 dl ända upp till 4,2 dl. I det första fallet blir det en hel del restmassa att tömma och att slänga bort. Dessutom blir det ganska stor mängd hela bitar i restmassan.

Vill man nu spara pengar på att göra sin egen saft eller juice, bör man ju självklart få ut så mycket som möjligt av råvaran.

Test av Råsaftcentrifuger

Så utfördes testet

I provningen ingick pressning av saft ur morötter och äpplen. Morötterna skalades och delades i långa bitar. Äpplena sköljdes och delades i klyftor. Blomfnas och skaft togs bort. Mängden saft som erhölls ur 1/2 kg (Kenwood och Moulinex) respektive 1 kg (övriga maskiner) råvara mättes upp.

Förutom det praktiska funktionsprovet, pressningen, bedömdes även hur maskinerna var att handha. Hur var maskinerna att sätta ihop, ta isär och rengöra? Hur lätt eller trögt var det att mata ner frukterna.? Hur mycket rymde maskinen innan den måste tömmas? Hur var restbehållaren och saftbägaren att tömma?

Pensionärerna har länge förstått det praktiska med shoppingvagnar, eller dra-maten som de skämtsamt kallas. Istället för att kånka på tunga kassar uppför trappor och på bussar rullar de lätt hem sina matvaror från affären. Nu har även formgivarna tagit sig an kärrorna och fler och roligare modeller finns att köpa.

Vi lät laboratoriet testa nio vagnar och efter provningen kan konstateras att de allra flesta höll mycket god kvalitet, utom den absolut dyraste. Magic Caddie, från den fina designbutiken, klarade varken genomslagstestet eller kantprovet särskilt bra, se vidare under rubriken ”Så utfördes testet”.

Vad som däremot var glädjande var att den i särklass billigaste kärran, Gimi Market, hade goda resultat på alla testmoment. I kombination med sitt låga pris, 299 kronor, får den därför utmärkelsen ”Prisvärd”. Ett minus finns dock på Gimi Market, där det saknas en riktig spärr mot hopfällning. Är väskan tungt fylld och man hänger eller lutar sig mot handtaget kan hela vagnen fällas framåt. Spärr för hopfällning saknades även på Rolls Bay, även om det var något trögare att fälla ihop den.

Personlig smak

Som sagt så klarade sig de flesta testade kärrorna bra i testet. Vad som därför avgör ett inköp av en dra-maten är snarare personligt tyckande om utseende och hanterbarhet. Fråga i affären om du kan få provpacka med några tunga saker och kör vagnen fram- och tillbaka.

Rullar den bra? Hjulen bör vara mjuka och gärna stora, som på Andersens vagn. Sitter handtaget på bekväm höjd? För en lång person är det bäst med ett högt hand tag, för en kort tvärtom. Där har Reisenthel Troll en finess som fler tillverkare borde ta efter, ett höj- och sänkbart handtag i två höjder. Tyvärr ligger väsktyget och skaver mot hjulet när just den kärran packas full. Det ger minus i slutbetyget för Reisenthel Troll.

Prova också att öppna och stänga väskan. Är blixtlåset smidigt runt kanter och hörn? Behövs ett krångligt handgrepp för att locket ska fästas? Ett lock som hänger över ovandelen är att föredra, regnvattnet glider då lättare av.

Känn också på vikten, extra kilo i själva vagnen gör att den blir onödigt tung, lastad med mat. Andersens vagn väger närmare fem kilo, men konstruktionen är mycket stabil och lämpar sig bra för den som till exempel måste dra mat till torpet i skogen, med rötter och stenar att ta sig över.

Så utfördes testet

Rullprov. Samtliga vagnar rullade ca 20 km. Ingen av dem visade några skador efter den behandlingen.

Kantprov. Vagnarna släpptes ner från en ”trottoarkant” med en höjd på 20 cm. Samtliga vagnar, med undantag för Magic Caddie, klarade provet utan skador. Magic Caddies tryckknappar, som fäster väskan vid kärran, gick upp eller lossnade vid flera tillfällen under provningen. Dessutom gick en av två spärrar mot hopfällning sönder.

Genomslagsprov. Tyget i vagnarna testades genom att en skarp kant fick slå mot tyget så att det gick hål. Energin som behövdes för detta mättes och gav bedömningen ”mindre bra” upp till ”mycket bra”.

Test av Shoppingvagnar

Det stjäls mer än 120 000 cyklar per år i landet. Vill du vara säker på att få behålla cykeln bör du alltså se över låsanordningen på den.

Det finns flera olika varianter av cykellås, så kallade slanglås eller wirelås, lås för fast montering i bakre hjulgaffeln samt bygellås.

Svensk stöldskyddsförening, SSF, som hjälpte oss att testa tio cykellås, ger här några råd vid köpet:
• Lockas inte av för billiga priser. Ett lågt pris är i regel en varningsflagg för att låset inte är bra. Undantag finns dock. I vårt test håller det näst billigaste låset, från Biltema, en mycket hög standard. En enkel tumregel är ändå ”Bra lås kostar”.
• Gå inte bara på utseende. Tillverkarna gör ofta försök att få låsen att se så robusta och säkra ut som möjligt, men skenet kan bedra.
Ett exempel är Bells slanglås, ytterhöljet mäter ca 3 cm i diameter medan den egentliga wiren inuti bara är 4 mm.
• Köp lås som är godkänt av SSF. Det ger en garanti för att produkten håller säkerhetskraven som försäkringsbolagen fastställer.

Höll inte måttet

Tyvärr stämde inte det sistnämnda för ett av de testade låsen. Ava 0538, godkänt enligt SSF:s lista, höll inte måttet. Det kunde brytas upp innan det fastställda säkerhetstiden på tre minuter var över.

Tillverkaren Abloy förklarar detta med att det lås som testats förmodligen är tillverkat före 1999. Då hade Abloy problem med sitt lås, ändrade tillverkningen och lät testa det nya låset, som blev godkänt av SSF. Fråga därför i affären från vilket år Ava 0538-låset kommer.

De säkraste köpen är ändå lås som är godkända av SSF. Många erfarna cykeltjuvar känner igen låsen och ger sig inte ens på dem. Bara åsynen fungerar som avskräckare!

Tips mot cykeltjuvar

SSF, som är en oberoende ideell förening, ger även tips om vad man bör göra för att cykel inte ska bli stulen:

• Lås helst fast cykeln i ett fast objekt, runt en lyktstolpe eller i ett cykelställ.
• Sätt hellre fast bakhjulet än framhjulet i cykelstället, det förra är nämligen svårare att lossa. Slingra eventuell låswire genom båda hjulen, ramen och det fasta objektet.
• Används ett bygellås bör det låsas om både hjul och ram och det fasta objektet. Det ger mindre utrymme för tjuven att bearbeta låset med verktyg.
• Registrera din cykel hos SSF. Uppgifter om cykelns utseende lagras tillsammans med dina personuppgifter. Stjäls cykeln och den hamnar hos polisen får du snabbt reda på det och kan hämta tillbaka den. Även detta fungerar avskräckande på tjuvar eftersom cykeln blir svårare att sälja vidare.
Registreringen kostar 65 kronor per år.

Test av Cykellås

Så utfördes testet

I testet värderades hur lätt det var att montera de permanenta låsen eller fästanordningen för de lösa låsen. Det bedömdes även hur enkla låsen var att öppna och stänga.

Dessutom utfördes rent handgripliga uppbrytningsförsök på låsen. Verktygen bestod av hammare, bågfil, avbitartång och skruvmejsel. För att SSF ska kunna godkänna ett lås ska det stå emot denna behandling under tre minuter.

I testet gjordes även dyrkningsförsök med speciella verktyg som de mer professionella tjuvarna använder. Om låsen står emot ett uppdyrkningsförsök under en och en halv minut, utan att gå upp, godkänns det av SSF.

Varje delprov betygsattes enligt en femgradig skala där siffran 5 är högst betyg och 1 lägst.
I tabellen har en slutsumma räknats fram för att göra det lättare för dig som läsare att snabbt kunna bedöma det sammanlagda resultatet för varje testad produkt.

De belagda stekpannorna har tagit över en stor del av marknaden. De är mer fettsnåla och lättare att diska ur i jämförelse med äldre tiders gjutjärnspannor.

Vi lät några testare testa nio belagda stekpannor och resultatet visar att ju högre pris desto bättre produkt. Mami-pannan från Alessi och Hackmans Panny fick maximala poäng och klassas därmed som Mycket bra!. Dessa kostar båda över sexhundra kronor.

Pannorna under 400 kr visar sig alla vara mindre bra när det gäller både stekresultat och beläggningens härdighet.

Beläggningen ofarlig

I dagligt tal säger man ofta teflonpannor om de belagda pannorna. Teflon är ett märkesnamn på beläggningen, precis som Silverstone och Tefal. Alla består av plastmaterialet PTFE (polytetrafloureten). Ibland förstärks beläggningen med metallen titan för att öka slitstyrkan, det är dock mycket små mängder som blandas i beläggningen. Pannor helt i titan finns inte.

Plastbeläggningen blir ibland förstörd och största anledningen till det är att stekpannan hettas upp till för hög temperatur. Se skötselråden längre fram.

Om beläggningen blir mörk och sliten försämras stekegenskaperna och i vissa fall lossnar flagor av beläggning. Många tror att dessa är farliga men PTFE-plasten gör ingen skada i kroppen.

Stekpannor görs ofta i följande material:

Pressad aluminium: Billigt att framställa men pannorna har en tunn botten. Det gör dem svårare att steka i eftersom de är mer värmekänsliga och har lättare att bränna vid.

Gjuten aluminium: Pannorna är av kraftigare gods, tål värmeregleringar bättre men är i gengäld något tyngre.

Rostfritt stål: Pannan måste förses med extra värmeledande botten eftersom stål leder värme dåligt. I sådana fall kan pannan ha så kallad sandwichbotten vars kärna består av värmeledande aluminium.

Tänk på följande detaljer när du ska köpa en ny stekpanna:

Pannans utformning: Övergången mellan botten och sida bör vara rundad. Dessutom bör sidan vara rak och luta lite utåt, då kommer man bättre åt med stekspaden.

Skaftet: Ett skaft ska vara väl fastsatt, isolerat så att det inte leder värme samt inte alltför långt. Bäst är om det, i förlängningen, går genom pannans mittpunkt. Väg pannan i handen för bästa upplevelse av greppet. Ett metallhandtag kan till exempel kännas tunt, kantigt eller upplevas som halt om handen är blöt.

Botten: För att inte slösa på energi och för att erhålla bästa stekresultat är det viktigt att bottnens diameter stämmer överens med spisplattans diameter. Normalmåttet är 22 cm och är det viktigaste måttet på pannan. Många leverantörer struntar i den informationen och skriver ut överkantens diameter, som inte alls är lika viktig.

Stek- och skötselråd

Stek så här: Lägg lite matfett i kall panna. (Steker man utan fett är svårt att veta när pannan är tillräckligt varm och man får inte lika fin och välsmakande stekyta.)

Sätt värmekällans vred på högsta effekt. När fettet slutat bubbla och är ljusbrunt, sätt värmen på lägre effekt. Lägg i det som ska stekas.

Stek på medeleffekt, mer behövs inte.

Överhetta inte pannan och använd trä- eller plastredskap för att bibehålla pannans goda egenskaper.

Spola aldrig kallt vatten i en het panna, risken är att pannan slår sig och blir därmed obrukbar.

Använd inte belagda pannor i ugnen.

Diska pannan helst för hand och inte i diskmaskin. Pannans botten kan bli ful av maskindiskningen.

Så utfördes testet

Testet utfördes både på glaskeramikhäll och gjutjärnsplatta och redskap av uteslutande plast användes.

• Stekresultatet bedömdes utifrån stekning av ett antal matvaror, till exempel falukorv, pannkaka och panerad fisk.

• Beläggningens nötning iakttogs efter stekning.

• Hanterbarhet och handtagets beskaffenhet bedömdes.

Varje delprov betygsattes enligt en femgradig skala där siffran 5 är högst och 1 lägst. I tabellen har sedan en slutsumma räknats fram. Detta gör det förhoppningsvis lättare för dig att själv bedöma slutresultatet för varje testad produkt.

Test av Stekpannor

Den dyraste tröjan i testet visade sämst resultat. Den tröja som hade bäst slitstyrka var lite sämre sydd och den som var bäst sydd hade lite sämre slitstyrka.

Ett varierat resultat alltså, när vi presenterade vårt test av fleecetröjor.

Lagom till sportlovet har vi testat tio fleecetröjor från kända tillverkare och stora butikskedjor. Testet är genomfört med tanke på att plagget ska kunna användas i sport- och friluftssammanhang, och därför tåla en hel del. Till exempel har vi tittat på om fleecetröjorna har hankar att hänga upp tröjan i när man kommer in från skidturen eller vandringen, eftersom materialet i sig inte tål att spetsas. En detalj som förlänger tröjans liv.

Förvirrande märkning

Vidare har vi granskat skötselrådsmärkningen, som i en del fall är mycket förvirrande. Om man ska tro tillverkaren är en del tröjor så ömtåliga att man knappt kan använda dem, i vilket fall inte smutsa ner dem. Det är inte helt lämpligt för fleecetröjor tycker vi.

Men det visade sig att inga tröjor krympte vare sig vid tvätt eller vid torktumling – inte heller de där tillverkaren uttryckligen rekommenderat att plagget inte skulle tumlas. Tvärtom var tröjorna snyggare efter att ha torktumlats än om de hängtorkat. En feg och onödig varning från tillverkaren alltså.

Ingen av tröjorna ändrade heller färg och bara en enda, L.O.G.G från H&M, färgade av sig på annat material vid tvätt.
Vi stötte också på ett plagg i testet, Puma, där man vare sig i tröjan eller på en löst hängande lapp vid inköpet kunde se vad den var gjord av. Enligt svensk lag måste alla textilier vara märkta med materialuppgift. Ett lagbrott alltså.

Så här läser du resultattabellen

Först uppger vi Pris, vilket avser stockholmspriser i november månad.

Rubriken Material anger vad tröjan är gjord av. Tröjorna i det här testet är samtliga gjorda av 100 % polyester. ”Polartec” är en varumärkesbeteckning.

Under Slitage får du testresultatet av hur materialet utseendemässigt har tålt att utsättas för slitage under lång tid. Detta genom att fästa fleecetyget på två plattor som trycks och snurrar mot varandra.

Konstruktion, avser hur plagget är sytt. Där anger vi också detaljer som om blixtlåset är delbart, dvs långt, eller kort och hur fickorna fungerar; fickfoder ska klara vassa föremål som t ex nycklar.

Vid Skötselråd från tillverkaren, läser du rekommenderade tvätt- och torkråd. Under nästa rubrik, Övrigt, blir det extra intressant att läsa testarnas kommentarer om skötselråden och göra en jämförelse. Där finns också andra upplysningar som framkommit under testet, t ex om fleecetröjan är utrustad med fästen för att koppla ihop den med en jacka, så kallad skaljacka.

Ett enkelt knep att spara pengar

Ett råd att tänka på i butiken där alla tröjor ser förvillande lika ut, är att vända dem ut och in. Den lilla manövern avslöjar mycket om ett plaggs kvalitet, vad det gäller sömnad och konstruktion.

Test av Fleecetröjor

En tål inte väta. En annan kräver värme. Och en tredje kan ge upphov till hudirritationer. Efter vårt test av sovsäckar plockas nu en av dem bort från butikshyllorna.

Sommaren är här och nu är det hög tid att smida semesterplaner igen. Och kanske tillhör du dem som väljer bort hotellrummens komfort vid Medelhavet för ett billigare alternativ här hemma i allemansrättens Sverige.

Då kanske du också funderar på att köpa dig en ny sovsäck.

Men vad ska du välja? En dyr? En billig? Eller en i mellanprisklassen? Det beror naturligtvis främst på vädret. En billig sovsäck som duger utmärkt att ha i husvagnen, i sommarstugan eller under ljumma och molnfria nätter på västkusten, kan ju upplevas som rena disktrasan under en regnig tält- och cykelsemester på Gotland.

Och tvärtom. En gåsdunssäck – som det här testets två tusen kronor dyra ”The North Face” – kan vara rena himmelriket på en camping på Österlen som plötsligt drabbats av en oförklarligt svår köldknäpp. Å andra sidan kan den kännas som en bastuhet tvångströja under en högsommarvecka i Abisko.

Åk inte på tältsemester med sovsäcken ”Bergen” i varje fall. Den är billig, kostar endast 249 kronor. Men regnar det in i tältet, ja då blir det surt värre!

Klarar regnskurar gör dock den hundralappen dyrare sovsäcken ”Everest Beaver” mycket bra.

Men med pH-värdet var det desto sämre. Där hade den oacceptabelt högt värde, visade mätningarna.
—Det är mycket slarvigt gjort av tillverkaren. Är man känslig så blir man nog irriterad av den här. Och man ska inte behöva tvätta en ny sovsäck innan man använder den.

”Everest Beaver” tillverkas i Kina och levereras till affärskedjan Stadium via en leverantör i Taiwan.
—Vi ser mycket allvarligt på det här.
—Vi kommer nu att ta bort alla de sovsäckarna från försäljning i butik och genast åtgärda felet.

”High Colorado” och ”Berguven” kostar lika mycket, 499 kronor. Och det är bra och prisvärda sovsäckar, båda två. De tål väta, är välsydda och ser bra ut efter tvätt. Därtill är de utrustade med en praktisk liten ficka som du kan förvara värdesaker i.
Men till skillnad från ”High Colorado” har ”Berguven” inga tvättsymboler, och det är tveksamt om ”Berguven” klarar nollgradig temperatur, som den utlovar i den medföljande informationen.

”McKinley”, som kostade 700 kronor, fick genomgående bra betyg, bortsett från att vadden efter tvätt hade lossnat något på några ställen.

Den 798 kronor dyra ”Caravan Zephyr Ultra” är emellertid det stora bottennappet. Efter tvätt blev den inte bara ful, utan också tunn och vadden mycket ojämn.
—Det är dessutom den kallaste sovsäcken. Den måste vara gjord för varma somrar.

”Haglöfs Outback” fick godkänt förutom att nonwoven• inte var helt isydd i nedre del av säcken och på några få ställen hade vadden lossnat i sömmarna.

• Nonwoven = Fiberflor (ej spunna fibrer) som hålls ihop med bindningsmedel.

Test av Sovsäckar

Fakta / Så utfördes testet

Åtta olika modeller sovsäckar från
lika många inköpsställen testades.
Priset varierade mellan 249 och
1995 kronor.

Följande prov ingick i testet:

• Värmeisolering efter tvätt.
Sovsäckarnas förmåga att bevara
värme.

• Motstånd mot ytvätning.
Sovsäckarnas vattenavisande
förmåga.

• Innersäckarnas pH-värde. Ett högt
pH-värde kan irritera huden. Värdet
bör vara mellan 4 och 8.

• Formaldehyd. En hjälpkemikalie i
beredningen av tyger som ska ha
processats bort. Samtliga
sovsäckar klarade sig.

• Blixtlåsprovning. Detta prov
genomgick samtliga sovsäckar med
mycket bra resultat.

• Utseende efter tvätt, samt
sömnads- och
konstruktionsgranskning.

Visst osar den. Men den brinner och ryker inte. Och billigast är bäst, visar vårt test av sex elektriska grillar.

Att få sitta utomhus och grilla sin middag är för många en helhetsupplevelse. I synnerhet såhär års, i maj, då vi är positivt inställda till det mesta som hör den annalkande sommaren till. En elektrisk grill gör ingen direkt besviken. Men den ger heller inte samma känsla av svensk sommar som en vanlig grill. Den saknar romantik, om en grill nu kan vara beskaffad med sådant. Doften av träkol finns i alla fall inte där, glöden är artificiell, tändstickan har ersatts med ett jordat uttag och det som till slut landar på tallriken smakar helt enkelt inte lika ”äkta” som det gör med en vanlig grill.

Å andra sidan slipper du stickande rök i ögonen. Eller riskera att laxen, löken och tomaterna – eller vad du nu väljer – smakar mer sot och tändvätska än fisk och grönsaker. Dessutom är den praktisk i den bemärkelsen att den tar liten plats, är okomplicerad och uppnår önskad grilltemperatur på bara några minuter.
Eftersom en elektrisk grill inte alls ryker i den omfattning som en vanlig grill gör, duger den också alldeles utmärkt att använda inomhus eller ute på balkongen.

Om den är mindre stämningsfull, så är den alltså desto mer anpassningsbar till de nordiska årstiderna liksom till den nyckfulla väderlek som råder häruppe under sommarsäsongen.
—Men det är svårt att grilla, och därför bör det finnas rekommenderade grilltider i bruksanvisningarna.

Detta saknade hälften av grillarna, däribland Hugin GR 982. Trots det måste Hugin ändå anses som testets vinnare. Kapaciteten är inte den bästa, men det är en stadig bordsgrill och den uppvisade lika gott grillresultat som modellerna från Moulinex och Tefal, vilka kostade flera hundralappar mer.

Sämst var Biltema Art 85-124 LD 9015. Den hade förslag på grilltider och var dessutom lättast att rengöra, men fick underkänt på samtliga grillmoment. Dessutom hade den minst grillyta av de sex testade.

Svårast att rengöra var Philips HD 4432. För att inte säga omöjlig. Gunilla Asplund försökte diska grillplattorna såväl för hand som med maskin. Efter sex försök gav hon upp.
—Det fastbrända ser inte fräscht ut. För varje gång du sätter igång grillen börjar det dessutom osa.
Grillarna från Melissa och Tefal, till vilka det ingår monterbara stödben, ska ha mellan 1,5 och 2,5 liter vatten i botten vid grillning och är därför besvärliga att tömma efter avslutad grillning.

Moulinex Gustivio har flest funktioner, men består av många heta lösa delar och utstrålar värme vid handtagen.
Enligt Ingrid Buskas, jurist på HSB, finns det ingen lag som säger att man inte får grilla hemma på sin balkong.
—Men ta först reda på om det finns några allmänna ordningsregler i huset om grillning, och hör sedan med grannarna innan du börjar grilla.

Fakta / så genomfördes testet

• Sex olika modeller av elgrillar inköptes från lika många varuhus.

• Testet omfattade elgrillarnas vikt, mått, effekt, material, utrustning, montering, grilltemperatur och grilltid, avsvalningstid i rumstemperatur, hanterbarhet, rengöring, grillegenskaper, riskbedömning då barn är med samt bedömning av bruksanvisning.

• Beräknad grilltid har skett med ledning av bruksanvisningens information. Där grilltid saknas har en uppskattning gjorts med hjälp av övriga bruksanvisningars förslag.

• Grillarnas grillegenskaper och resultat bedömdes efter fyra grillgenomföranden: fläskkotlett, laxkotlett, hamburgare och grillkorv.

• Rengöringen har skett efter bruksanvisningarnas förslag.

Test av Elgrillar

Sitt inte i gästsängen! Den välter och du kan slå dig halvt fördärvad. Dessutom går den lätt sönder, visar vårt test.

Julen närmar sig. Granen ska kläs, skinkan griljeras och glöggen inhandlas liksom allt annat som vanligen hör den här helgen till. Och väntar du gäster kanske du funderar på att köpa en ny extrasäng.

Fundera extra noga i så fall. Utbudet vad beträffar de här möblerna är nämligen ytterst begränsat, och endast en av de totalt sju gästsängar som vi lät prova fick godkänt.

Resten gick sönder. Kaputt.

Ja, ingen av dessa sex vikbara sängar klarade utmattningsprovet, oavsett om bottnarna bestod av sicksackfjädrar eller trälameller. Både benbågar och mellanstag gick av kort efter att provet hade påbörjats.

På sängarna med sicksackfjäderbotten löper du dessutom risk att skära dig eftersom ändarna på fjädrarna är vassa, underströk SP.

Men det kanske mest allvarliga ur säkerhetssynpunkt var att endast en av de vikbara sängarna klarade stabilitetsprovet. De övriga fem välte omkull. Detta kan förstås få förödande konsekvenser för den som ovetande om saken sätter sig för nära kanten.

Ingressen ovan är nästan som hämtad från vår artikel när vi senast provade gästsängar. Även då brakade de samman.

Tillverkningsföretaget hette då som nu Stram AB. Och efter ett oräkneligt antal telefonsamtal och spring på mindre och större affärer runtom i Stockholm tycks det också som om Stram AB är det enda företag i Sverige som tillverkar vikbara extrasängar.

Företagets vd säger att man bör vara beredd på att en extrasäng kan välta, ungefär som när man sätter sig på ”en pall”, och menar att standardnormerna ”kanske är avsedda för sängar för mer permanent bruk” och själv känner han inte till någon extrasängstillverkare ”som uppfyller de kraven”.
—Det finns ingen möjlighet att klara samma krav på en produkt som kostar 500 kronor som för en som kostar 10 000 i butiken.
—Vi skulle naturligtvis kunna tillverka en sån säng, men då skulle hela konstruktionen vara annorlunda och ändamålet för en extrasäng försvinna eftersom man skulle hamna i en annan prisklass.

Kanske inte ändå. Ikeas Flatdal kostade i varje fall 498 kronor, och den godkändes på samtliga punkter. Å andra sidan är den inte vikbar och inkluderar därtill ingen madrass. För övrigt – och utan vidare förklaring – vill Ikea heller inte uppge för sina kunder namnet på det företag i Bulgarien som tillverkar den.
—Våra underleverantörer är skyddade.

Test av Gästsängar

Fakta / så genomfördes testet

OBS! Jämför priserna!
Glöm inte att jämföra sängmodellerna och priserna med varandra. En säng i en affär kan vara ett par hundralappar dyrare än en säng i annan, trots att det rör sig om en identiskt likadan produkt!

* Testet genomfördes enligt delar av SS-EN 1957:2000: ”Bäddar och madrasser – metoder för bestämning av funktionsegenskaper” samt delar av SS-EN 1725: ”Bäddar och madrasser – säkerhetskrav och provningsmetoder”.

* Sju sängar testades. Tre med fjäderbotten, fyra med lamellbotten.

* För att studera sängarnas fjädringsegenskaper utsattes de för ett utmattningsprov med en 140 kilo tung vals, som rullades 30 000 gånger från långsida till långsida.

* Alla sängar utom en gick sönder i ovanstående prov, varför tre efterföljande hållbarhetsprov inte gick att genomföra.

* Sängarnas stabilitet mättes genom att en tyngd på 60 kilo placerades sex centimeter från kanten. Fem av sängarna välte åt långsidan.

* Efter genomfört test kontrollerades om sängarna var oskadda liksom eventuell förekomst av skär- och klämrisker.

Visst renar de luften. Men effektiviteten varierar med utbudet. Och vill du slippa sova med bomull intryckt i öronen bör du tänka dig för innan du köper en luftrenare.

Vi har oftast en rad oönskade ämnen som cirkulerar runt i inomhusluften därhemma och som vi gott kan vara utan. Bakterier, damm, tobaksrök, allergener. Och snart är den ju här igen. Våren. En efterlängtad tid för vissa, irriterande för andra. I synnerhet för pollenallergiker, som kanske redan nu funderar på att köpa hem en luftrenare till sängkammaren.

Men oavsett om du nu är allergiker, astmatiker eller värnar om din hälsa i största allmänhet, så är det emellertid ett par saker du bör tänka på före ett eventuellt köp. Luftrenare skiljer sig från varandra inte bara till pris, utan också till effektivitet, filtertyp, driftskostnad och – vilket åtminstone förstagångsköparen inte alltid tänker på – nivån på ljudet som dessa apparater ger ifrån sig.

Om den nu ska stå i sovrummet, där du tillbringar mest tid i hemmet, är det ju rimligt att begära att du också ska kunna ha den påslagen medan du sover!

En luftrenare ska ha minst ett driftläge med en ljudeffekt på mindre än 37 decibel, enligt de kriterier som Astma- och allergiförbundet har utarbetat för rekommendation av luftrenare.

Luftrenarens effektivitet är vidare avhängigt av hur pass stort rum den klarar av att rena, och i ett normalventilerat rum bör den, enligt dessa kriterier, reducera föroreningarna i luften med 80 procent.

Testets billigaste luftrenare, jonisatorn Johnlite 3701, gör det definitivt inte. Det är rena luftaffären. Dels låter den för mycket, dels klarar den bara av rena ett rum motsvarande en ordinär klädgarderob.

Tillämpar man kriterierna vidare på Philips Allergis 75 HR 4322, som går tillfredsställande tyst, så duger den endast för ett rum på fyra kvadratmeter för att få god partikelreduktion.

Som ett mindre badrum, alltså.

Men vem sover där?

Med Honeywell DA-5010E behöver man inte göra det. Den klarar ett 17 kvadratmeter stort rum. Å andra sidan bullrar den på tok för mycket: 51 decibel.

Jag bad tio kollegor att lyssna på den apparaten, på dess lägsta effektläge, och sedan svara på om de trodde att de skulle kunna somna med dessa 51 decibel surrande i sovrummet.

Bara en trodde det: ”Ja, eftersom jag kan somna när som helst”. De övriga nio svarade: ”Absolut inte.” ”Aldrig.” ”Nej, klart störande.” Och så vidare.

Hade denna luftrenare haft ett effektläge anpassat för ett tio kvadratmeter stort rum, så skulle ljudnivån dock troligen sjunka till en acceptabel nivå.

Även Bionaire’s två modeller, LC-1060 och SH-1240, bullrade oacceptabelt mycket.

Test av Luftrenare

Det finns flera anledningar att välja en konstgjord gran framför en riktig. Knappast på grund av utseendet, men väl av praktiska och hälsomässiga skäl.

Priset är helt avgörande vad gäller granarnas utseende. De dyraste är de mest naturtrogna. Men när det gäller hanterbarhet är flera av de billigare granarna bra mycket bättre.

Om testet:
Alla testade granar har en fot av stålplåt. Antingen med tre eller fyra ben. Plåten är vass i kanterna och kan repa golvet, särskilt de tunga granarna. Därför rekommenderas en matta under. En matta är också bra om man vill flytta granen när den är monterad.

Generellt är monteringen av foten inte helt problemfri. Bilderna är otydliga och texten är i flera fall på engelska.
Ingen av granarna är direkt stabil. Även de lite tyngre välter vid en lutning på 8-9°. För att förbättra säkerheten kan man fästa en skiva av lämpligt slag under foten. Alla granar utom den från Jula har färdiga skruvhål i foten. Men risken för att granen ska välta beror också till stor del på hur julgranspynt och ljusslingor hängs.

Några granar har ändknoppar av plast längst ut på grenarna som skydd för de mycket vassa ståltrådsändarna. Knopparna lossnar dock mycket lätt och ståltråden blottas. Inte snyggt, men framförallt farligt. Dessutom medför knopparna stor kvävningsrisk för små barn. De granar som inte har ändknoppar avslutas istället med en mjuk ”kvast” av tre mindre grenar.

Tänk på att granen ska demonteras (om man inte väljer att förvara den i monterat skick). Testet gjorde klart att det inte är helt enkelt att hitta tillbaka till monteringspunkterna i stammen. Ett tips är att själv göra någon slags markering, så slipper man onödigt trassel och irritation.

Likaså kan man på de två granar som har lösa grenar, göra egna markeringar för att vara säker på att slippa onödigt jobb till nästa jul då granen ska monteras. De färgmarkeringar som finns vid leverans sitter ganska dåligt.

Slutligen rengöring av den konstgjorda granen. Om man köper en plastgran så är väl tanken att man ska kunna använda den i ett par år framöver. Damma regelbundet. Men efter en jul med matos, damm och kanske spis- och cigarettrök så är granen förmodligen till och med redo för tvätt. Om den duschas finns risk för att den rostar. Spraya lätt med vattenspruta och torka torrt. Se bara till att granen är helt torr innan den demonteras.

Test av Konstgjorda granar

Tänk på att…

…alla granar är av plast. Även om dom flamsäkra inte fattar eld, så utvecklas en hälsofarlig rök vid kontakt med öppen låga eller stark värme. Tomtebloss och levande ljus bör hanteras med stor försiktighet. KF:s PVC-fria gran erbjuder ett alternativ för dem som är motståndare till materialet PVC, men den är då inte flamsäker. Ett tomtebloss räcker för att granen snabbt ska börja brinna.

Bästa kannan är riktigt dyr, men som vardagskanna på balkong och i berså duger de som bara kostar en tiondel.

På termoskannor ställs andra krav än på vanliga ryggsäckstermosar. De flesta termoskannor har fortfarande ett innanmäte av klassiskt termosglas med allt vad det innebär av skötselföreskrifter och försiktighet.

Därför är det anmärkningsvärt att så få av våra testade termoskannor har en riktig bruksanvisning på svenska. I en sådan ska bland annat följande uppmaningar finnas:

Termoskannan är med andra ord inte avsedd för strapatser utan är mer tänkt som en värmebevarande serveringskanna för relativt stillsamma sammankomster. De annars dugliga termoskannorna Alfi Colours och Hammarplasts Vera tog ändå skada vid fallprovet. Alfi Colours förlorade i värmehållningsförmåga och Hammarplast Vera skadades i kannans underkant.

Oftast förknippas termoskannor med sin värmehållande förmåga. Den kanna som bevarar värme kan också förmodas ha en bra förmåga att bevara kall dryck.

Termoskannornas yttre är känsliga för trendernas gång. Vi har också klassiska (och dyra) modeller från danska Stelton och tyska Alfi. Den senaste är med sina värmehållande egenskaper, hanterbarhet och möjlighet till reservdelsbyte utnämnd till bäst i test. Men priset, det är högt, så högt.

Då kan det vara gott att veta att ica-kökets termoskanna för 99 kr har goda värmehållningsegenskaper, om än sämre hanterbarhet. Är man inte petnoga med värmen eller passformen på locket, så är Ikea-termosen för 29 kronor löjligt billig.

Våra tester slår hål på en vanföreställning att en glastermos bevarar värmen bättre om man först låter den stå en stund med varmt vatten innan man fyller i kaffet eller teet. Efter åtta timmar är skillnaden mellan drycken i förvärmd och icke förvärmd termos bara 1-2 grader.

Glöm aldrig att laboratorietest aldrig kan ersätta det egna testet. Var och en måste vara sin egen expert och testa i affären. Stark eller svag, stor eller liten hand, höger- eller vänsterhänt — även vikten måste vägas in. En enliters termoskanna väger fylld ett kilo mer.

Vi testade två kannor av varje sort. Av testtabellen framgår att likadana kannor både vägde och rymde olika mycket. Rymden var också en annan än den tillverkaren uppgivit.

Test av Termoskannor

Att tänka på

* Förvara inte mjölkbaserade produkter i termos (snabb bakterietillväxt ger sur och hälsovådlig choklad och välling)
* Fyll aldrig en glastermos med isbitar (kan slå sönder glaset)
* Ha aldrig kolsyrad dryck i en termos (explosionsrisk)
* Drick aldrig direkt ur en glastermos (risk för glas i munnen)
* Utsätt inte en glastermos för snabba temperaturväxlingar (går lätt sönder)

Fakta / så genomfördes testet

*Två termoskannor av varje modell testades. Alla vägdes och rymden jämfördes med den av tillverkaren uppgivna.
* Kannornas förmåga att hålla värme testades vid flera prov i rumstemperatur. Kannorna fylldes med hett (95 grader) vatten. Sedan avlästes temperaturen i olika prov efter 1, 2, 4, 6 och 8 timmar.
* För att kontrollera värmehållningen i halvfylld kanna fylldes kannorna på nytt, men efter 2 timmar hälldes hälften av vattnet ut. Efter ytterligare två timmar avlästes temperaturen ännu en gång.
* Hanterbarheten kontrollerades genom att bland annat bedöma hur lätt eller svårt det var att hälla i och ur vätska, skruva fast lock, greppa handtag.
* Hållfastheten testades genom att låta kannorna falla 10 cm mot en träskiva, med först med botten därefter med handtaget nedåt.
* Förslutningarnas täthet och eventuellt läckage kontrollerades också.

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för KitchenTime, Bagaren och Kocken, WhiteAway och Tretti

Skärmaskinen för hemmabruk hör inte till gruppen storsäljare bland hushållsapparaterna. På sin anonyma nedre hylla hittar den ändå sin kundkrets. Det här är en arbetsapparat man köper för att använda.

Den blygsamma, men noterbara, försäljningstoppen infaller i jul- och examenstider då det är högsäsong för buffébjudningar med olika kategorier kallskuret.

5 populäraste skärmaskinerna

Finnes tid och lust kan många pengar tjänas på att laga och skiva själv. Det gäller både till storkalas och till vardags. Den som skivar själv kan frysa in passande mängder till smörgåsar, middagar och lunchlådor.

Det allmänt lägre kilopriset för hela bitar jämfört med färdigskivat kan måhända motivera till sådan duktig hushållsplanering.

Alla apparaterna har tillräckliga bruksanvisningar och bra säkerhet. Det krävs två reglage för att kunna starta och tack vare momentströmbrytaren stannar maskinen så fort knappen släpps.

Apparaterna kan inte köras nonstop mer än mellan 3 och 10 minuter. Eftersom man då och då måste stanna maskinen för att ändra läge på det man skär, är drifttiden knappast något problem.

Torktumla morgonrocken! Även om skötselrådet inte tillåter det mår frottén bäst av tumling, visar vårt test.

En morgonrock behöver inte vara vacker. Det är ett trivselplagg för hemmabruk vars inre egenskaper, som rymlighet, värme och bekvämlighet, vi vanligen prioriterar högre än dess estetiska utformning.

Och sköna var de också, de åtta frottémorgonrockar som vi köpte in för det här testet. Rockarnas pris och utseende varierade, men rockarna var – mer eller mindre – lika sköna.

Men inte nu längre. Efter att ha tvättat rockarna i standardtvättmaskin enligt de angivna skötselråden har det visat sig att flera av dem förlorat i såväl mjukhet som lyster. Rockarnas insidor är numera något strävare, känns inte alls lika behagliga att ha mot huden längre – och detta efter bara en tvätt!

Enligt laboratoriet beror denna förändring till stor del på att tre av rockarna inte har torktumlats. Det tillät nämligen inte skötselråden.

Men för att en rock ska kunna behålla sin mjukhet bör de torktumlas, rekommenderar Textil- och Läderlaboratoriet: ”Det får fibrerna att resa på sig, tyget blir lite fluffigare och man slipper flammigheten och hårdheten.”

Möjligen är tillverkarna oroliga för att rockarna ska krympa iögonfallande mycket efter en enda torktumling. Men det gör dessa vävda material i alla fall, förr eller senare. Ja, oavsett om man hängtorkar eller torktumlar rocken så blir den totala krympningen efter cirka fem tvättar alltid densamma, menar Textil- och Läderlaboratoriet, som helst hade sett att såväl Bodyzone som Nimikko och Marks Pelle Vävare hade torkats i tumlare.

De övriga fem torktumlades, även de där sådana rekommendationer inte förekom, och hos dessa fanns jämförelsevis något mer av den ursprungliga mjukheten kvar.