Reportr

Kategori: Arbetsmiljö

  • Hur man ökar psykiska hälsa på jobbet och minskar stress

    Redan efter tre dagars sjukdom kontaktas den sjukskrivne, ofta av chefen. Det är ett exempel på åtgärder som lett till att sjukfrånvaron minskat drastiskt. Hälsoarbetet började för drygt tio år sedan och förra året utsågs man till Sveriges friskaste företag.

    Drivande i hälsoarbetet har företagsläkaren och före detta idrottsläkaren varit. Han är också en av författarna till en nyutkommen bok.

    I Sverige finns 4,2 miljoner människor i arbetsför ålder och av dem är 14 procent arbetsoförmögna på grund av sjukdom. Vid företaget är den siffran sex procent.

    De hävdar att om hela Sverige kunde minska sjukligheten till den nivån skulle det bli ett tillskott på 340 000 årsarbeten och 360 miljarder kronor.

    De anser att den allra största delen av ohälsan beror på att människor inte trivs på sina arbeten för att de inte är sedda, inte är delaktiga, inte har möjlighet att påverka, inte har ett personligt ansvar och därför saknar motivation för jobbet. Bokens författare menar att alla företag och organisationer har ett val att skapa en hälsobefrämjande arbetsplats.

    I slutet av 80-talet var företaget en lika sjuk arbetsplats som de flesta andra arbetsplatser fortfarande är. Men under en tolvårsperiod har de långtidsfriska ökat från tio till 38 procent.

    Att vara långtidsfrisk är att inte ha varit frånvarande på grund av sjukdom någon gång under två år. Antalet långtidsfriska har en stor betydelse.

    Författarna anser att friskhet ”smittar”, där man har fler långtidsfriska tenderar sjukfrånvaron att minska och produktiviteten att öka. Under de senaste tolv åren har produktiviteten stigit med 48 procent.

    Hur gör man då för att minska sjukfrånvaron?

    Pedagogiken kännetecknas av delaktighet, man vill involvera alla anställda i företagskulturen. De som jobbar på golvet ska vara lika måna om kvaliteten på produkten som förmän och chefer.
    Strävan har varit ett öppet klimat där alla ska våga komma med förslag och där kommunikationen är dubbelriktad. Inte bara chefer utan alla anställda har varit på konferenser där seminarier om företagets framgång har varvats med övningar för kropp och själ och roliga aktiviteter som teatersport.

    Dessutom har man minskat sjukfrånvaron genom ett aktivt förhållningssätt till de sjukskrivna.

    Utgångspunken med rehabiliteringspolicyn är att de anställda vill komma tillbaka till arbetet så fort som möjligt. När någon sjukanmäler sig rapporteras det till företagshälsovården redan första dagen. Efter tre dagar kontaktas den sjukskrivne, oftast av sin chef, men det kan också vara en arbetskamrat eller företagshälsovården. Syftet är att fråga om man kan hjälpa till. Efter en veckas sjukskrivning krävs sjukintyg av läkare.

    Företagshälsovården har bett traktens läkare att hänvisa till företagshälsovården om inte patienten misstycker, det innebär i realiteten att 90 procent av alla sjukintyg hanteras av företagshälsovården. Är den anställde efter 14 dagar fortfarande arbetsoförmögen upprättar man en rehabiliteringsplan där patient, läkare och arbetsledare tittar över olika vägar. Under rehabiliteringen har den sjukskrivne kontakt med sin arbetsplats en eller två gånger per vecka.

    Har man inte hittat en lösning efter tre månader, går ärendet vidare till en personalkommitté som reviderar planerna. När medarbetaren enligt företagsläkarens bedömning är medicinskt frisk sätts en så kallad bortre parentes sex månader framåt i tiden. Är personen inte tillbaka i arbete då så sägs den upp om det är arbetsbrist.

    —

    ,

  • Hur skyddsombud påverkar hälsan på arbetsplatsen

    ”De gratisarbetande folkhälsoarbetarna”. Så kallar Alexandra alla de skyddsombud som finns runt om på landets arbetsplatser. I sin avhandling har hon gjort en historisk exposé genom att titta närmare på ombudens arbete.

    I dag finns det 110 000 skyddsombud i Sverige. Deras roll går ut över den fackliga på så sätt att skyddsombud representerar anställda i arbetsmiljöfrågor, hälso-, säkerhets- och psykologiska aspekter. Alexandra, doktorand, anser att deras roll är komplex.

    – De är ett starkt arbetsrättsligt stöd. De företräder inte bara vissa fackliga frågor utan går också in och stödjer individer om det behövs. De gör också en väldig insats för staten. De hjälper till att främja en bra arbetsmiljö och bidrar därmed till att sänka samhällskostnaderna. Därtill kan de ju i enskilda fall gå in och stödja en anställd som behöver bättre arbetsmiljö, säger Alexandra.

    – Skyddsombud har funnits sedan 1912 och utgjorde från början den lokala demokratin på arbetsplatserna. De företräder hälsan. De rent fackliga representanterna får ofta ta i konflikter på arbetsplatserna medan ombuden får ta det mer positiva. De har ofta en arbetsrättslig bakgrund och är intresserade av arbetsmiljön. På grund av deras kunskaper vänder sig ofta arbetsgivarna till dem med frågor om miljön, fortsätter hon.

    I två olika empiriska studier har hon följt upp resultatet av skyddsombudens arbete med den bakomliggande frågan: kan ombuden verkligen påverka på jobbet? Den ena rör 200 fall när skyddsombuden använt sig av paragrafen att stoppa arbetet; den andra handlar om 200 fall när skyddsombuden anmält omständigheter till en inspektion, som många gånger ledde till förbud eller föreläggande. Det visade sig att i 96 procent av de förstnämnda fallen har skyddsombuden verkligen kunnat påverka arbetsgivarna och i 92 procent av fallen som hanterats av inspektionen.

    – Mest effektivt som påverkansmetod var det att rapportera till inspektionen. Men ofta visade det sig också att ombuden använde sig av sin makt i förebyggande syfte – frågor som rör den psykosociala miljön som exempelvis våld, missnöje med chefen eller för stor arbetsbörda i förhållande till antalet anställda.

    Hon ser dock hur skyddsombudens arbete har låg status.

    – De som håller på med det fackliga lönearbetet har en bättre ställning än de som har hand om miljön och hälsan. Det är ett problem i sig. Därför är det viktigt att skyddsombuden arbetar nära den fackliga verksamheten och ses som en viktig resurs där och i folkhälsoarbetet.

    —

    ,

  • Arbetsmiljö för barn: ”Deras hörsel förstörs i onödan”

    Buller är kanske det allra största arbetsmiljöproblemet för barn, visar Miljöhälsorapport, som nyligen gavs ut. Genom relativt enkla åtgärder kan man dock få ner ljudnivån.

    Nedsatt hörsel, öronsus (tinnitus), sömnstörningar och minskad koncentrationsförmåga är allvarliga effekter av buller i barnens hem, förskola, skola och fritidsmiljöer.

    Och det är många som utsätts för buller. Exempelvis känner var fjärde tolvåring obehag av buller i eller nära skolan eller fritidshemmet. 

Det visar Miljöhälsorapport som bland annat bygger på en nationell enkätundersökning om miljörelaterad hälsa, som besvarats av föräldrarna till cirka 30 000 barn.

    – Miljöerna har blivit mer sterila. På grund av allergirisken har man har tagit bort gardiner, mattor och annat material som dämpar bullret, säger Anders Nilsson, vars företag bland annat tagit fram en enkel buller-mätapparat i form av ett trafikljus, som hängs upp på väggen i klassrummet eller på dagiset.

    Han ser det ökade bullret som ett stort problem och tycker att kommunerna som arbetsgivare gör för lite för att förbättra ljudmiljön på skolor och daghem.

    – Förskolebarnen är inte ens inkluderade i arbetsmiljölagstiftningen, den gäller bara personalen, säger han.

    Skolbarnen däremot är inkluderande från och med första klass.

 Trots att det ökade bullret medför stora problem tas det inte riktigt på allvar.

    – När jag var på skolmässan i Malmö träffade jag många lärare men det var få som var intresserade av att påverka sin egen ljudmiljö. Man insåg inte att man inte behövde bygga om hela huset för att förbättra ljudnivån utan att det kan räcka med små förändringar.

    Kommande lagstiftning inom arbetsmiljöområdet, som baseras på ett EU-direktiv, ställer större krav på ansvariga för till exempel skolor och daghem att dokumentera ljudnivån.

 Anders hoppas att detta kommer att höja medvetenheten om att man måste göra något åt de höga ljudnivåerna.

    Ibland kan tämligen enkla åtgärder innebära förbättringar. Anders företag säljer till exempel en ljudabsorberande anslagstavla, som är allergi- och brandsäker. Man kan också sätta ljudabsorberande material under bord och stolar.

    Han berättar om en stockholmsförort där elever och personal klädde alla borden i matsalen med en plastfilm, som man köpt billigt på ett byggvaruhus. Ovanpå lade man en vaxduk som man sedan häftade fast under bordet.

    – Det hela fixades snabbt på en eftermiddag och man fick ner ljudnivån med hela tio decibel, säger Anders, och betonar att man därmed skapar en positiv spiral eftersom mindre buller leder till att människor talar tystare.

    Karl Pettersson, konceptutvecklare, arbetar också på ett företag ”i akustikens värld”. De producerar ljudabsorberande vägg- och takplattor och arbetar bland annat tillsammans med Tekniska högskolan i ett projekt.

    Bullerproblemen ökar, anser också han, vilket bland annat beror på att man har större barngrupper på samma yta. Han anser att ljudmiljön ofta ignoreras och att den uppmärksammas först när problem har uppstått. Och då blir det ju installationerna dyrare, jämfört med om ljudnivån beaktats på ett bättre sätt redan när lokalen byggdes.

    – Problemet är att byggherren ofta gör en för vag beställning av den ljudmiljö man vill ha. Men det finns ju en framtagen standard för detta som ger bra vägledning, säger Karl.

    —

    ,