Vad är en bra ägarbild egentligen? Den här artikeln är ett försök att reda ut det, en gång för alla. Här är en 12-fråge-modell jag själv använder för att bedöma ägarskapet i mina portföljbolag. Längre ner utvecklar jag även min syn på vad som kännetecknar en stark ägarbild och varför det är livsviktigt för ett bolags framtid.

När man utvärderar ägarskap görs det utifrån ett antal kvantitativa och kvalitativa nyckelfrågor. Vill man så kan man vikta dessa frågor lite olika beroende på hur viktiga de är. Exempelvis kan första frågan ge 1 poäng vid ett Ja, medan tredje frågan ger 2 poäng vid ett Ja. 

Fråga 11 är lite special då den även kan ge olika minuspoäng, men dessa har jag märkt upp i den frågan. 

Det sammanlagda antalet poäng från de enskilda frågorna blir grunden för bedömningen av ägarbilden. 

Fördelen med att göra på det här strukturerade sättet är att det blir exakt lika för varje bolag du analyserar, och du på så vis kan jämföra hur bra ägarbilden är mellan olika bolag. 

12 nyckelfrågor för att bedöma ägarbilden

Ett Nej ger 0 poäng. Men de flesta bolagen klarar inte en full pott, så man behöver ha en viss acceptans.

1. Äger 2/3 eller mer av styrelseledamöterna var för sig aktier i bolaget för minst 200 000 kronor?
2. Äger styrelseordförande aktier som motsvarar åtminstone 5 årsarvoden före skatt?
3. Äger VD:n aktier i en omfattning som motsvarar åtminstone 3 årslöner före skatt?
4. Äger insynspersoner tillsammans aktier som motsvarar minst 10 procent av kapitalet?
5. Har bolaget åtminstone en institutionell ägare bland sina 5 största ägare?
6. Har bolaget en aktiv (engagerad i styrelsen) storägare med mer än 10 procent av kapitalet?
7. Har bolaget en huvudägare representerad i styrelsen, vilken kontrollerar bolaget med åtminstone 20 procent av rösterna?
8. Har bolagets huvudägare eller storägare ett dåligt rykte eller tidigare tillskansat sig fördelar på minoritetsägarnas bekostnad?
9. Förekommer intressekonflikter (olika agendor) mellan ägarna som gör att ledningen, huvudägaren eller storägaren kan misstänkas missbruka sin makt?
10. Är bolagets huvudägare eller storägare okända och gömmer sig i ett skatteparadis?
11. Saknar bolagets huvudägare eller storägare finansiella muskler att backa upp bolaget vid framtida tilläggsinvesteringar (-1 poäng) eller valde de att inte satsa nya pengar i samband med en nyemission (-2 poäng) eller använder de bolaget som en kassako (-2 poäng)?
12. Sitter VD eller tidigare VD i styrelsen utan att vara huvudägare?

Olika typer av ägarstrukturer

Ägarrollen har alltmer uppmärksammats och börjat tillskrivas en viktig funktion för bolags utveckling och långsiktiga fortlevnad. Ägarstyrning har kommit på agendan för att bolag med otydlig ägarstruktur har hamnat i svårigheter som kan härledas till bristen på utövat ägarskap.

Börsbolag som har spridd ägarstruktur utan tydlig huvudägare har historiskt sett gått betydligt sämre än börsens index över tid. Dessa bolag kallas ofta herrelösa (eller ägarlösa) bolag där ingen mindre privat eller industriell ägare träder fram och axlar rollen som huvudägare genom ett aktivt arbete i bolagets styrelse. Risken för att ledningen agerar i eget intresse ökar helt enkelt om ägarna är frånvarande.

Det är väldigt viktigt att det sitter någon i styrelsen som representerar en tydlig huvudägare med långsiktiga ägarambitioner. För ledningen innebär det en möjlighet till att jobba mer långsiktigt utan att behöva se till tillfälliga trender

Herrelösa bolag är tjänstemannastyrda där ledningen kan driva en egen linje utan att ta hänsyn till vad som är bäst för bolaget och dess ägare, t ex genom att prioritera storlek genom förvärv framför tillväxt i vinst per aktie. Bolag som bygger på stora förhoppningar, eller är väldigt cykliska, är ofta herrelösa.

Det är väldigt viktigt att det sitter någon i styrelsen som representerar en tydlig huvudägare med långsiktiga ägarambitioner. För ledningen innebär det en möjlighet till att jobba mer långsiktigt utan att behöva se till tillfälliga trender. Att det blir enklare att genomföra åtgärder och satsningar som inte alltid uppskattas av börsens kortsiktighet och rädsla för risker. Ägarengagemang och kompetens är med andra ord avgörande för bolagets stabilitet och för styrelsens handlingskraft. Därtill råder en stark ägare, i motsats till det ansiktslösa institutionella ägandet, också bättre över bolagets kultur.

En typisk tydlig huvudägare kan vara privata (t ex familjesfär, entreprenör eller grundare) eller industriella ägare (t ex investmentbolag) som kontrollerar åtminstone 20 procent av makten (rösterna) och gjort det under en längre tid. Bolag kan ibland röra sig mellan att ha en tydlig huvudägare och vara herrelösa. Det handlar om bolag som har en eller flera mindre, men dominerande ägare som tar på sig ett huvudägarskap genom att ta en aktiv roll i styrelsearbetet.

Det är ägare som luktar, inte pengar

Finns en eller flera dominerande ägare i ett bolag är det oftast viktigare att ha en positiv uppfattning om dem än att veta allt om ledningen. Det är därför viktigt att syna ägarnas mål med bolaget, deras finanser och förehavanden i sömmarna för att i så stor utsträckning som möjligt veta vad som väntar.

En välrenommerad ägare gör stor skillnad på aktiemarknadens syn på ett bolag

En huvudägare som lätt kan hamna i en ekonomisk knipa (t ex genom hög skuldsättning) och därför kan tvingas sälja sina aktier är ingen stabil ägare. Det gäller även ägare som saknar finansiella muskler att backa upp långsiktiga initiativ. I båda fallen riskerar ägarskapet att urvattnas. En välrenommerad ägare gör stor skillnad på aktiemarknadens syn på ett bolag.

Ett vanligt förekommande mål för publika bolag är att de vill uppnå ett inflöde av institutionellt och internationellt ägande. Motivet är vanligen att bevakningen av bolaget ska öka för att på så vis sprida kännedomen om bolaget och öka likviditeten i handeln med aktien. Ytterligare ett motiv är att institutionella ägare är kapitalstarka och långsiktiga och därmed kan finansiera ett bolags utveckling.

Det ansiktslösa ägandet

Institutionella ägare är strikt finansiella ägare och avser en organisation som förvaltar kapital på uppdrag åt andra genom att sammanföra stora mängder kapital från olika enskilda personer eller organisationer, t ex fonder, försäkringsbolag eller stiftelser.

Det institutionella kapitalförvaltarnas uppdrag är inte att ta ansvar för att driva bolagen. Deras uppdrag är att göra så bra aktieplaceringar som möjligt, att öka värdet på kort sikt. Att träda in som huvudägare kräver inte bara ett långsiktigt engagemang, utan också att en långvarig insidersituation uppstår.

Det uppstår alltid en osäkerhet när en ägare som tydligt vill lämna inte har en klar efterträdare, något som ofta drabbar riskkapitalägda bolag inför och efter en börsnotering

Kortsiktigheten gäller till viss del även för riskkapitalbolagen. Även om ägarengagemanget är aktivt så är arbetet med portföljbolagen exit-drivet, tidsbegränsat med en målsättning att avyttra sin investering inom en överskådlig framtid (oftast 5 till 10 år). Det uppstår alltid en osäkerhet när en ägare som tydligt vill lämna inte har en klar efterträdare, något som ofta drabbar riskkapitalägda bolag inför och efter en börsnotering. Detsamma gäller ibland även bolag som avknoppats.

Det institutionella kapitalet röstar i regel hellre med fötterna och säljer sina aktier än gör sin röst hörd. Men institutionella ägare kan vara ett viktigt komplement till huvudägare och småägare i de fall de utgör en större ägare. Även om de inte kan eller bör ta ett ägaransvar på samma sätt som en privat eller industriell huvudägare, så kan de (i Sverige) verka som ett granskande organ utifrån en ägarstyrningsroll.

Ett arbete som framför allt sker i valberedningar, men också genom dialoger med bolaget vid sidan av valberedningsarbetet. På så vis fyller de institutionella ägarna en viktig roll som ett granskande organ och utgör därmed en kvalitetsstämpel för bolaget ur ett investerarperspektiv.

Den framgångsrika pilotskolan

En vanlig filosofi är att den ledning som investerat egna pengar i bolaget också är mer långsiktig i sitt agerande än om engagemanget enbart gällde att kvittera ut en bonus för enstaka verksamhetsår. När ledningen äger aktier i det egna bolaget gör de det som är bäst för aktieägarna, medan om de inte gör det så försöker de få så hög lön som möjligt. 

Denna filosofi kallas vanligen för pilotskolan, det vill säga de som håller i styrspakarna tvingas göra sitt bästa för att undvika att krascha planet med sin privatekonomi som insats. Piloterna utgörs av bolagets VD och styrelsens ordförande.

En viktig frågeställning är därmed om VD eller styrelseordförande äger aktier i en omfattning som är relevant för privatekonomin. Att det främst är genom deras aktieinnehav som de har möjlighet att göra en betydande förtjänst. Är insatsen alltför liten blir det mer av en symbolhandling, vilket blir fallet när lön och bonus spelar en mindre roll i förhållande till hur de själva kan tjäna eller förlora pengar på bolagets affärer genom sitt aktieinnehav. Bolag med personligt och långsiktigt ägarengagemang hos VD och styrelsens ordförande har historiskt sett visat sig utvecklats bättre än börsen.

En varningsflagga bör hissas i de fall ledningen väljer att utnyttja ett incitamentsprogram och kort därefter avyttrar aktierna

Det är också viktigt att ägandet är i form av aktier som skapar incitament för ett långsiktigt värdeskapande, till skillnad från optioner som uppmuntrar till kortsiktighet och för stort risktagande. Om köpoptioner ställs ut till ledningen ska de ha lång löptid och väsentligt överstiga aktuell börskurs. Personligen ser jag hellre att ledningen får betalt i aktier som en del av lönen.

En varningsflagga bör hissas i de fall ledningen väljer att utnyttja ett incitamentsprogram och kort därefter avyttrar aktierna genom försäljning eller utnyttjar optionerna genom kontantavräkning.

Maktmissbruk, oberoende och ägarrabatt

Starka ägare är inte alltid bra för aktien och övriga aktieägare. Det finns många bolag som handlas med en riskpremie därför att de har en dominerande huvudägare. En sådan ägarrabatt minskar bolagets förutsättningar för lönsamma investeringar och förvärv. Detta gäller inte minst i de fall där den egna aktien används som betalningsmedel.

En framträdande förklaring till en ägarrabatt är att huvudägaren har, eller kan misstänkas ha, andra intressen än att maximera bolagens värde, att makten är viktigare än avkastningen. Betraktar huvudägaren bolaget som sitt eget så är risken stor att minoritetsägarna kommer i kläm.

Uppenbara fall där huvudägarens intressen avviker från övriga aktieägares intressen, är de bolag där staten är huvudägare

För att öka förtroendet för styrelsen är det därför viktigt att det finns externa ledamöter i styrelsen (ej anställda i bolaget, s.k. non-executive directors), vilka är ekonomiskt och socialt oberoende av uppdraget. Det är centralt att dessa oberoende ledamöter har kompetensen att utmana bolagets ledning och större aktieägare med obekväma frågor och ha modet att säga ifrån när saker och ting är fel.

Uppenbara fall där huvudägarens intressen avviker från övriga aktieägares intressen, är de bolag där staten är huvudägare eller där huvudägaren har ett intresse av att helt ta över bolaget. Ett annat exempel är bolag där ägandet domineras av en grundarfamilj och där bolagets fortlevnad under familjens kontroll kan misstänkas vara ett självändamål. Inte minst i de fall då familjemedlemmarna upplevs som självskrivna för nyckelpositioner i bolaget trots att de inte är kompetenta för dessa jobb.

Ytterligare en förklaring till ägarrabatt är att likviditeten i en aktie blir låg när en enskild ägare eller ägargruppering sitter på en allt för stor del av aktiestocken. Detta brukar framför allt skrämma iväg det institutionella ägandet, som vill kunna komma in i och ur sina positioner snabbt utan att detta driver kursen alltför mycket. Men även i de fall som en huvudägare inte är lyhörd för synpunkter från mindre ägare finns det sällan några institutionella ägare.

Nu tror jag knappast att någon orkat läsa ända hit? Hög nörd-grad i ett ämne som är ganska osexigt från början är sällan en publikfriare…

Nåväl, om du mot förmodan tycker att det här var lite småintressant så får du hemskt gärna skriva en kommentar. Vore väldigt kul att att connecta med fler ägarskap-nördar där ute!

När man ska avgöra ett bolags ledarskapsförmåga behöver man göra en bedömning av ledningens och styrelsens förmåga att förvalta bolaget med aktieägarnas bästa för sina ögon. En duktig styrelse och ledning kan göra en medioker affärsidé lönsam, och en dålig kan försätta till och med ett starkt bolag i kris.

Här är fem områden och totalt 20 nyckelfrågor (och en mängd konkreta exempel med extra insiktsfulla frågor) som den riktigt analytiskt lagda investeraren bör ha svar på för att avgöra om ledningen är bra eller inte.

Exekvering

1. Har bolaget levererat på tidigare finansiella och/eller operativa målsättningar i goda så väl som svåra tider?*
2. Har bolaget tidigare varit bra på att identifiera och hantera oförutsägbara händelser, dvs snabbt anpassat sig till ändrade förhållanden?
3. Har bolaget fullföljt de strategiska initiativ som tidigare kommunicerats, oavsett om de visat sig vara framgångsrika eller ej?
4. Ställ den mest insiktsfulla fråga du kan komma på, utöver de ovan nämnda, för att avgöra om bolaget är välskött?

Exempel på insiktsfulla frågor inom exekvering

Har bolaget visat god förmåga kring att undvika olyckor och problem genom att identifiera risk och utveckla planer? Är bolagets långsiktiga finansiella och operativa målsättningar relevanta och rimliga sett utifrån bolagets framtidsutsikter och historik? Har det förekommit frekventa vinstvarningar och nedjusteringar av tidigare uppsatta långsiktiga finansiella mål? Har likviden från tidigare emissioner använts på det sätt som utlovats?

*Läs igenom vd-ordet i årsredovisningarna och studera om han/hon generellt uttrycker bortförklaringar för dåliga eller uteblivna resultat, i så fall är det ett dåligt tecken på att ledningen inte tar ansvar och saknar förmågan att exekvera.

Kapitalhantering

1. Förefaller bolaget ha en effektiv kapitalstruktur, rätt balans mellan interna investeringar och återföring av kapital till aktieägarna?
2. Förstärker bolagets investeringar och förvärv dess konkurrensfördelar och kärnverksamhet?
3. Har bolaget god kostnadskontroll och genomförs investeringar och förvärv med aktieägarvänliga finansieringslösningar?
4. Ställ den mest insiktsfulla fråga du kan komma på, utöver de ovan nämnda, för att avgöra om bolaget agerat rationellt ur ett finansiellt perspektiv?

Exempel på insiktsfulla frågor inom kapitalhantering

Sker återköp och inlösen av egna aktier till en attraktiv värdering? Har bolaget varit påpassliga med att ta in pengar när de kan, inte när de måste? Delar bolaget ut utdelning till aktieägarna samtidigt som det tar in nytt kapital? Har bolaget tagit alltför stora risker eller på annat sätt använt det kapital som av aktieägarna anförtrotts bolaget på ett suboptimalt sätt? Ruvar bolaget på en orimligt stor kassa i förhållande till sina kassaflöden till nästan ingen ränta alls? Misslyckas bolaget med att förklara rationalen med dess investeringar?

Kommunikation

1. Är bolaget transparent i sin rapportering, realistisk i sina prognoser och fokuserar på långsiktig tillväxt?
2. Väljer ledningen att prata ut och undviker att vinkla information positivt när det uppstår problem eller besvikelser?
3. Är ledningen öppen och tillgänglig samt aktiv i att utbilda marknaden om bolaget och dess verksamhet på ett nyanserat och uttömmande sätt?
4. Ställ den mest insiktsfulla fråga du kan komma på, utöver de ovan nämnda, för att avgöra om ledningen har en öppen och transparent kommunikation?

Exempel på insiktsfulla frågor inom kommunikation

Utgör visionen (och dess värderingar) en tydlig grund för hur bolaget ska byggas och en tydlig bild av vart bolaget är på väg? Kommunicerar ledningen en tydlig tillväxtstrategi för att uppnå de finansiella målen? Är ledningen notoriskt överoptimistiska i sin kommunikation eller pumpar upp aktien med pressmeddelandemissbruk? Ser ledningen alltid till att marknadens förväntningar är rimliga givet befintlig information? Lämnar ledningen vilseledande information eller duckar för viktig finansiell information? Har ledningen förnekat att de är konkurrensutsatta eller tar inte konkurrenterna på allvar?

Erfarenhet

1. Har styrelseordförande eller VD lång (mer än 5 år) och framgångsrik branscherfarenhet från olika funktioner i verksamheten eller liknande positioner i industrin?
2. Visar VD god förståelse för sin marknad, sina konkurrenter och vilket värde bolaget skapar för de utvalda kundsegmenten?
3. Kompletterar styrelsen ledningens kompetens för att ta tillvara på möjligheterna med affärsidén, dvs en styrelse av kompetenta entreprenörer med relevant branscherfarenhet snarare än tjänstemän utan industriell expertis?
4. Ställ den mest insiktsfulla fråga du kan komma på, utöver de ovan nämnda, för att avgöra om personerna i ledningen och styrelsen har rätt bakgrund för sina respektive positioner?

Exempel på insiktsfulla frågor inom erfarenhet

Har styrelsen internationell expertis och kompetens som kan driva internationaliseringen av bolaget? Är styrelsens storlek och sammansättning rimlig utifrån bolagets långsiktiga ambition? Har bolaget en historik av få byten av personer i ledningsgruppen eller andra nyckelpositioner?

Ersättning

1. Är kompensationen (löner, bonus- och optionsprogram) till ledning och styrelsearvodena måttfulla?
2. Finns en tydlig koppling mellan prestation och belöning i ledningens bonusprogram och är de parametrar som VD och de övriga i ledningen belönas på vettiga?
3. Är kompensationen till ledningen någorlunda jämnt fördelad?
4. Ställ den mest insiktsfulla fråga du kan komma på, utöver de ovan nämnda, för att avgöra om styrelsen är mer lojal mot ägarna än mot ledningen?

Exempel på insiktsfulla frågor inom ersättning

Har styrelsen ändrat villkoren i ett pågående incitamentsprogram till förmån för ledningen? Är ledningens förmåner och/eller avgångsvederlag allt för frikostiga? Väljer ledningen att betala ut bonusar till sig själva samtidigt som de skär ned på förmånerna till de övriga anställda?

Vad tycker du om de här frågorna för att avgöra om ledningen är bra eller inte? Har du något annat att tillägga? Låt mig veta i kommentarsfältet!

Begreppet Margin of Safety, eller säkerhetsmarginal, är skillnaden mellan det pris du betalar och det värde du får. Det finns egentligen bara två sätt att skaffa sig en säkerhetsmarginal i investeringar.

Det första är att skapa en säkerhetsmarginal vid beräkningen av det fundamentalt motiverade värdet på bolaget genom att tillämpa konservativa antaganden om avkastningskrav och prognoser. Det andra är att göra sin investering till ett pris som är lågt i förhållande till det motiverade värdet.

Att ha en uppfattning kring ett bolags värde är alltid utgångspunkten för en investering. För att bedöma om aktien är köpvärd är inte bara priset av betydelse, utan också hur stor osäkerhet som råder i värdeuppfattningen.

Hur man värderar osäkerhet

Osäkerheten i värderingen utvärderas enklast genom att studera ett pessimistiskt och optimistiskt scenario kring bolagets framtidsutsikter. Desto större värderingsgapet är mellan dessa två scenarion, desto större osäkerhet råder i värderingen. Att investera med god säkerhetsmarginal handlar därför om att alltid försöka köpa en aktie när den handlas till ett pris som går att räkna hem med pessimistiska antaganden.

Att investera med en god säkerhetsmarginal är förmodligen en av de viktigaste principerna att följa för att uppnå långsiktigt bra investeringsresultat. Förmågan och tålamodet att avstå från alla andra investeringar och vänta på de bra köp- och säljlägena är avgörande.

De flesta investeringar ska säljas förr eller senare och att sälja vinnare för tidigt är ett välkänt psykologiskt fenomen, den så kallade dispositionseffekten (Disposition effect). När ett aktieinnehav ska säljas kan det vara bra att utgå från vad bolaget skulle vara värt utifrån ett optimistiskt scenario. Det är dock viktigt att aldrig räkna med att göra en bra försäljning till ett högt pris. Det är betydligt viktigare att köpa aktien till ett så lågt pris att även en medioker försäljning blir en bra affär.

Volatil aktiekurs ger möjligheter! Genom att tillämpa en säkerhetsmarginal vid investeringar så innebär kurssvängningar en möjlighet till att köpa billigt och sälja dyrt. Modern portföljteori förespråkar att en aktiekurs volatilitet (standardavvikelsen) är ett mått på risk, vilket i grunden är felaktigt. Risk är en negativ händelse som kan inträffa med en viss sannolikhet. En volatil aktiekurs blir endast en risk för den som inte har en värdeuppfattning eller kan vänta ut en uppvärdering.

Metod för framåtblickande scenarioanalyser

För bygga up olika framåtblickande scenarion, bör man börja med att lista alla faktorer för en aktie som kan ha negativ respektive positiv kurspåverkan, från de mest uppenbara till de minst troliga.

I de olika scenariona varieras sedan antaganden kring aktiens mest kritiska framgångsfaktorer, händelser som är mest avgörande för bolagets lönsamhet, vinsttillväxt eller investerarnas övertygelse med en tidshorisont på 2 år.

I scenarioanalysen utvärderas med fördel 3 olika scenarion med ett tidsintervall på omkring 2 år och som visar hur värdet på bolaget varierar beroende på vilka antaganden som görs i modellen.

En tumregel är att huvudscenariot har 50 procents sannolikhet att inträffa, medan det är 25 procents sannolikhet att det pessimistiska respektive det optimistiska scenariot inträffar.

Binära utfall

Vissa kritiska faktorer är dock antingen eller, exempelvis ett bolag får antingen ett godkännande av läkemedelsmyndigheten för ett nytt läkemedel eller så får det inte det. I det fallet finns bara två scenarion och de kan ha olika sannolikheter. Det fundamentalt motiverade värdet blir då ett sannolikhetsjusterat snitt utav det pessimistiska respektive det optimistiska scenariot.

Genom att prognostisera scenarion elimineras en del utav den konfirmeringsbias som man som investerare lätt får; tendensen att omedvetet vara selektivt uppmärksam på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar.

Att titta närmare på gapet i värde mellan det pessimistiska och det optimistiska scenariot ger en mer nyanserad bild av värdet på bolaget än att bara förhålla sig till det mest troliga scenariot.

Vad tycker du om att skapa scenarioanalyser innan man köper en aktie? Har du något annat att tillägga? Låt mig veta i kommentarsfältet!

Varför är det viktigt att hitta tänkbara kurstriggers innan man köper en aktie? Well, därför att över- och undervärderingar korrigerar sig vanligtvis över perioder om 2 till 3 år. Problemet är att det är väldigt svårt att veta när marknaden upptäcker att en aktie är undervärderad och stänger gapet mellan värde och pris.

Det kan ta en vecka och det kan ta 3 år. När väl en korrektion av en felaktig prissättning inleds kan den pågå ett bra tag. Korrektionen inleds oftast i samband med ny information.

En billig aktie som inte har stöd i god kvalitet blir en tickande bomb där värdegapet hela tiden riskerar att försvinna allt eftersom tiden går. Det måste därför finnas möjligheter för en omvärdering av aktien inom en viss given tidsperiod. Det är med andra ord viktigt att leta efter händelser som väntas utgöra en katalysator för aktien, vilka också kallas – just det – kurstriggers.

En del kurstriggers är kortsiktiga medan det för en del fundamentala förutsättningar kommer att ta ett par år att förverkligas helt. Inte sällan saknas kurstriggers, men då kan det vara värt att komma ihåg att bolag ofta är rättmässigt billiga.

Metod för att hitta kurstriggers

Den som analyserar ett bolag måste identifiera möjliga händelser som kan utlösa kurstriggers utifrån branschförhållanden (varaktiga eller cykliska förändringar) samt bolagsspecifika faktorer. Särskilt stort vikt läggs vid att sina egna prognoser kraftigt avviker från marknadens eller att bolaget är att betrakta som oupptäckt.

Men det är inte bara av stor vikt att man kan framföra goda grunder för att en aktie ska kunna stiga framöver utan också när i tiden. Man bör kunna fastslå goda grunder för att aktien ska kunna stiga under de närmaste 2 åren.

Vad är en typisk kurstrigger?

Generellt sett kan kurstriggers sägas omfatta händelser som leder till förbättrad lönsamhet (marginaler), vinsttillväxt eller ökat intresse bland investerarna.

Typiska kurstriggers är händelser som medför förändringar för ett bolags grundförutsättningar och inte ligger inprisade i aktie- marknadens konsensusförväntningar. Som exempel på vanliga triggers kan man nämna uppköp, en ny produkt som förväntas stå för en stor del av försäljningen, ny vd som för med sig nya idéer eller att förutsättningarna för branschen förändras.

Exempel på bra triggers

Ett exempel på en generellt sett väldigt välkommen katalysator/trigger är avknoppningar, vilka ofta leder till att ledningen kan fokusera på kärnverksamheten och synliggöra dolda värden i bolaget. Ytterligare ett bra exempel är när bolag som växer inkluderas i ett index och därmed dyker upp på de institutionella förvaltarnas radarskärmar. Då kommer fonderna och vill köpa in sig i aktien, vilket i många fall blir en stark drivkraft i kursen och skapar ett positivt momentum.

Vad tycker du om att identifiera kurstriggers innan köp av en aktie? Har du något annat att tillägga? Låt mig veta i kommentarsfältet!