Andningen styr intaget av syre, vilket är den viktigaste komponenten för att prestera vid träning. Behovet av syre styrs av genetiska faktorer, ålder, konditionsnivå, men främst av intensiteten i träningspasset. Vid avslutat träningspass kommer andningen bibehållas på en högre frekvens, innan den återgår till en vilonivå.
Syreupptagningsförmåga och hjärtfrekvens
Syreupptagningsförmågan är näst intill omöjlig att mäta på egen hand. Däremot går det att uppskatta förmågan genom att mäta hjärtfrekvensen, eller pulsen. En högre puls kräver mer syre. Med ökad intensitet och hjärtfrekvens kommer därmed andningen att snabbas på för att matcha kroppens behov av ett ökat syreintag.
Återhämtning
Vid avslutat träningspass kommer pulsen bibehålla en hög frekvens medan kroppen återhämtar sig. Återhämtning sker generellt under ett par minuter innan hjärtfrekvensen och andning återgår till vilonivåer. I en långsiktig studie publicerad 1999 i The New England Journal of Medicine fann man att den genomsnittliga pulsen minskade med 20 slag i minuten innan den återgick till sin grundnivå. Vilket även överenstämmer med en långsammare andning.
Aerob kontra anaerob träning
Vid aerob träning, vilket även kallas jämviktsträning, hålls hjärtfrekvensen på en nivå där syreupptagningsförmågan motsvarar andningen. Därmed upprätthålls ansträngningen under en längre period. Pulsen kommer däremot ändå vara förhöjd en tid efter passet för att kompensera för ansträngningen under passet. Vid anaerob träning ökar däermot andningen till en mer ansträngande nivå för att kompensera för den intensiva nivån i passet och tillföra mer syre till kroppen.
Anpassning
Kroppen anpassar sig till regelbunden träning genom att förbättra hjärtats funktioner och blodets syreupptagningsförmågan. Ökad träning och sund ansträngning av hjärt- och kärlsystemet kommer sänka vilopulsen och förkorta återhämtningsperioden efter träning.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.