Minst åtta av tio lokalboende går till vårdcentralen utanför Umeå för att göra sin hälsoundersökning.
Ju äldre patient desto fler riskfaktorer hittas vid besöket. Efter ett välkänt har det förebyggande arbetet utvecklats på vissa av länets vårdcentraler. Men på pionjärorten och andra enheter har arbetet sackat efter.

Det var tio år sedan sist. Åter sitter 50-årige Kalle Andersson på besöksstolen inne hos sköterskan på vårdcentralen för att få en hälsoundersökning. Kroppen är hopsjunken och tyngd av allvar, som om han väntade på en hård dom.

Tålmodigt sneglar han på diabetessköterskan som bläddrar fram och tillbaka i formuläret med de ikryssade svarsalternativen.

– Du har ett kolesterolvärde på 6,8 mmol. Det är lite för högt, det borde ligga under 6,5, säger sköterskan och frågar om han vet vad det beror på.

– Ja, det är ju mycket Bregott på mackorna på kvällen. Det är ju godast. Men jag blir väl tvingad att ändra nu. Jag rör ju inte så mycket på mig heller, jag vet att jag har dålig kondition säger han, som fortfarande ser ut som lugnet själv.

– Fast jag brukar fiska.

Sedan följer ett långt resonemang mellan honom och sköterskan om vardagsvanorna. Om hur han kan börja med promenader och mer grönsaker på tallriken för att få ner vikten, det höga kolesterolet och blodfetterna. En tid bokas för ett läkarbesök om ett halvår.

Karin tycker att hälsosamtalen är väldigt värdefulla för att de ger en tankeställare hos besökarna.

– Vi brukar alltid fråga ‘hur mår du?‘. Jag märker att många patienter inte alltid kan svara direkt, kanske för att de inte är vana att få denna raka, ärliga fråga. För en gångs skull har de faktiskt någon som lyssnar på deras svar.

Från tiden i projektet, vars lyckade metoder införlivats i länet, har vårdcentralen arbetat framgångsrikt med screening och hälsosamtal. Vart tionde år kallas människor dit, det vill säga vid 40, 50 och 60 år. I dag är vårdcentralen en av de enheter som toppar statistiken i Västerbotten över besöksantal vid hälsoundersökningar, 77 procent. Chefen på vårdcentralen tycker att det är viktigt att ha ”det friska synsättet för att stoppa strömmen av sjuka”.

– Här är det ingen som tittar snett på det förebyggande arbetet. På en del andra vårdcentraler får man ofta höra att det är lite lyx att ta in friska människor när väntrummet är fullt med folk.

Manualen för hälsoundersökningen utvecklas ständigt genom landstingets försorg och hon berättar att i höst ska utbildningar ges.

– Nu fångar vi upp riskfaktorer på ett tydligare sätt genom att erbjuda ett läkarbesök som efterkontroll. Flest riskfaktorer hittar vi ju bland äldre, i viss mån vid 50- och framför allt vid 60-årskontroller.

Förutom hälsoundersökningar har man utvecklat det förebyggande arbetet mot föräldrar, barn och vissa riskgrupper. All nyblivna föräldrar erbjuds en utbildning som handlar om barnet, mat, omsorg och relationer. Varje vinter hålls en diabetesskola för de patienter som finns i riskzonen enligt hälsoundersökningen. Tillsammans med sjukgymnast och folktandvården samlar primärvården en grupp för att lära sig mer om diabetes, motion och laga mat.

Liknande överviktsgrupper är också på gång. Och under våren har vårdcentralen arbetat med ett projekt med kostnadsfria föreläsningar om stress och motion.

– Vi fångar upp riskfaktorer på ett tydligare sätt. Dessutom får hela samhället komma om de vill.

Förutsättningarna är goda för den lilla vårdcentralen, som hittills haft en betryggande personalsituation med alla skötersketjänster besatta. Men bara en av de två läkartjänsterna är besatt. Fast sköterskan litar inte på läkarna, eftersom de ofta ”släpper” patienterna utan att följa upp.

– Det är svårt att få samarbete med läkarna. Vi har ingen gemensam syn på hälsoarbetet och de kommer inte på våra möten om hälsoundersökningar, säger hon, som snabbt lägger till att läkarna är ”överlupna med arbete och dokumentation”.

Genom politisk styrning stimuleras i dag de 40 vårdcentralerna och privata mottagningarna i länet att kalla till hälsoundersökningar; de når i genomsnitt cirka 65 procent av alla västerbottningar. För varje undersökning får de en extra patientpeng på 500 kronor. Men långt ifrån alla vårdcentraler har lyckats att bibehålla en hög, jämn ström till undersökningarna, inte heller har alla utvecklat det preventiva arbetet. Ett exempel är pionjären som sedan mitten av 90-talet kämpat mot bemanningsproblem och stafettläkeri.

– När husläkarreformen kom delades vi upp i två vårdcentraler – en privat del och en landstingsdel. Många av nyckelpersonerna slutade och engagemanget försvann, säger hälsodirektörn som ändå säger att arbetet är ”på väg tillbaka” i kommunen.

På andra vårdcentraler når man dock bara varannan besökare. De skyller på att ”vardagsverkligheten grinar illa”.

– Vissa vårdcentraler har en svår bemanningssituation med vakanser och stafettläkare som bara klarar av mottagningslistan. Vårdcentralerna hamnar i en svår prioriteringssituation där det akuta kommer först.