Ett klätterträd och högt gräs för att leka kurragömma i. Växtrika och naturenliga dagisgårdar ger roligare utelekar men också bättre motorik hos barn. Dessutom är sjukfrånvaron lägre bland barn som vistas mer utomhus. Det visar nya forskningsrön.

– Den motoriska förmågan hos barnen blir mycket bättre när de får leka i bra utemiljöer. Smidighet, vighet, muskelstyrka och balans förbättras men också snabbheten hos barnen, säger allmänläkare Kristina Jonsson.

Hon har tillsammans med en rad forskare deltagit i en forskningsstudie kring förskolebarn. Fem daghem med sammanlagt 140-150 barn i Stockholmsområdet och i Skåne ingår i studien, där barnens rörelsemönster har undersökts i olika typer av dagisgårdar. När en sjukgymnast mätte motoriken hos barn som lekt i en mer vildvuxen, varierad natur var resultaten signifikanta.

– När det finns klätterträd, buskage, högt gräs, dungar och lite mer spännande gårdar med viss storlek och rymd stimulerar detta till att barnen rör sig mer, testar gränser och blir nyfikna på att använda kroppen. På en sådan gård finns det något att göra för både stora och små barn. För de små kan exempelvis den lilla busken kännas stor som ett träd, säger hon.

Genom att vara utomhus blir barnen också mer fysiskt aktiva. Men det är viktigt att gården behåller dess ”ursprungliga” drag så att inte kottar, pinnar och stenar rensas bort. Då tappar man den ”vilda leken”, menar hon, som jämfört kvaliteten på barnens lekar i utemiljöer med traditionell parkskötsel respektive vegetationsrika naturområden.

– Det visar sig att kvaliteten på leken gynnas i växtrika, vilda utemiljöer. Dessutom gillar barnen bättre dessa miljöer och är utomhus mycket mer. Naturmark uppfattas ofta av förskolepersonalen som en garant för barnens lek, men det krävs ett landskap med stora ytor och inbyggd dramaturgi. Träd, rötter, jord och stenar, ja varierade markförhållanden är det som ger incitament. En varierad natur ger ett innehåll åt leken, pinnar att plocka åt sig och platser att springa till eller gömma sig bakom. Man väver in olika delar i leken – man får fantisera, bygga och röra på sig, säger hon.

En tendens i byggplaneringen av dagis är att gårdsytan blir allt mindre. Dessutom är miljön relativt ofta tillrättalagd så att den tappar i spänning hos barnen. Dessa signaler märks i den förstudie av 100 dagisgårdar som gjorts av forskarna.

– Problemet i dag är att man inte vill ha för oöverskådliga gårdar eftersom man är rädd för våld mot barn, kidnappning och sådant. Gården får inte heller vara för farlig så att det finns risk för att skada sig, förklarar hon.
– Därmed är det inget som säger att vildare natur är farligare för barn eller ger upphov till fler skador.

Förstudien av dagisgårdarna visade också att svenska barn inte är utomhus i särskilt stor utsträckning. Variationen är dock stor mellan olika kommuner, menar hon, men de flesta håller sig bara till de ”stipulerade två timmarna” per barn och dag. Det ges inte tid för utomhusleken på våra skolgårdar över landet, säger hon:
– Samtidigt har utemiljöer aldrig varit så viktiga i barns liv. I dag är de barns universum.

Hon beskriver också hur den vilda leken ger ett ”djupare” avtryck i minnesbilden.
– Utomhusleken ger också ett restorativt värde, eftersom vi förstår bättre och minns lättare uteleken. Leken blir mer intensiv och sker mer på en känslomässig nivå så att vi oftare får en starkare upplevelse jämfört med den lek som sker inomhus.

Barn blir också friskare av att vara utomhus. När hon studerade sjukfrånvaron bland dagisbarn visar det sig att framför allt de lite äldre barnen hade färre dagar med symptom när de tillbringat mer tid utomhus jämfört med barngruppen som varit inomhus.
– Att effekten inte är lika stor bland yngre barn mellan 1-2 år beror på att de är ute mycket kortare tid, menar hon.
Det finns så många positiva effekter för barn att vara utomhus att rådet till samhällsplanerare i kommunerna är rakt och enkelt, enligt henne.
– Ge barn gröna, växtrika gårdar och låt dem vara utomhus mer.